Herre på den svenska täppan

Hur går det till när en befolkning börjar föreställa sig själv som en nation? I tidigare forskning har processen ofta beskrivits som konfliktfri och styrd uppifrån. I sin studie av den svenska nationsformeringen under perioden 1780–1860 hävdar Anne Berg att det i själva verket handlade om en kamp mellan olika samhällsgrupper och deras skilda idéer om vad nationen var för något.
– Det verkar vara kännetecknande för nationsformeringsprocesser att de både kan hända uppifrån och nerifrån samtidigt, säger hon.

Kampen utspelade sig till en början inom de övre samhällsskikten. På den ena sidan stod statens administratörer som ville bevara den rådande politiska ordningen. De försökte göra de bildade klasserna till kungatrogna undersåtar. På den andra sidan fanns en framväxande medelklass som inte ställde upp på den officiella nationella identitetspolitiken.
– De ville inte vara undersåtar, de ville ha politisk representation. Svenskheten parades hos dem med medborgarbegreppet och blev en motståndsidentitet, berättar Anne Berg.
Under 1830-talet blev även det arbetande folket föremål för nationalisering. De grupper ur de högre samhällsskikten som tidigare hade stridit bildade nu en enad front. Hantverkare, arbetare och bönder skulle lära sig att se sig själva som en del av nationen, men utan att få för sig att de var medborgare med rätt till politiskt inflytande. Samtidigt började människor ur de lägre klasserna göra motstånd genom att formulera en egen nationell identitet.
– De vände på argumentet: ”Vi är svenskar som arbetar för fäderneslandet, vi plöjer jorden och därför förtjänar vi medborgerliga rättigheter”, säger Anne Berg.
Hon menar att den ständiga kampen mellan olika sociala klasser om den nationella självförståelsen i själva verket var nationalismens motor, den mekanism som återskapade nationen som tolkningsram. Förutsättningen för att denna kamp om befolkningen skulle uppstå var det framväxande liberala klassamhället. De nationella projekten drevs av intellektuella från olika sociala skikt i de förindustriella kapitalistiska städerna. Där var arbetsdelningen längre framskriden och klasskillnaderna tydligare än på landet. Det var dessa ojämlikheter som fick människor att formera skilda nationella identiteter mot varandra.
– Hade det inte funnits ett klassamhälle hade inte nationen reproducerats på det sätt den gjorde.

Samma mönster som på 1800-talet gäller även i vår samtid, menar Anne Berg, och nämner Sverigedemokraternas inträde i riksdagen som ett exempel på hur en modern ”nationalism nerifrån” vinner mark.
– Sverigedemokraterna ställer sin typ av svenskhet mot vad de uppfattar som en typ av statsnationalism eller statssvenskhet. De har blivit experter på att fylla begreppet ”svensk kultur” med sitt eget innehåll.
Även andra politiska partier var i den senaste valrörelsen måna om att definiera vad Sverige och svenskhet är.
– Det är den ständiga kampen om vad nationen är som reproducerar vår nationella självförståelse. Det enda sättet att komma ur det fängelset är att vi slutar slåss om nationen.
Men den som slutar tala om sin idé om svenskhet lämnar väl fältet fritt för sina politiska motståndare?
– Ja, det kan bli konsekvensen. Men politik går ut på att formulera både problem och lösningar, att formulera nya identiteter som människor kan känna igen sig i. Det handlar om vilka punkter man väljer att trycka på – idag precis som på 1800-talet.

Anne Berg försvarade sin avhandling ”Kampen om befolkningen: Den svenska nationsformeringens utveckling och sociopolitiska förutsättningar ca 1780–1860”
den 20 april.

nbsp;