Läkarstudent utan gränser

Johan Bengtsson kom till Uppsala hösten 2004. Då hade han hunnit med ett år i Frankrike och ett år i Spanien, och insett att han faktiskt saknade Sverige.
– Det är helt underbart att lära sig främmande språk men efter ett tag saknar man att kunna uttrycka sig fritt, säger han och tillägger att det kan vara skönt att ha en tillbakadragen roll ibland, men att det blir tråkigt i längden att aldrig kunna vara rolig – det är ofta något av det svåraste att lära sig på ett nytt språk.
nbsp;Eftersom han inte ville flytta till Linköping – den stad som ligger närmast föräldrahemmet i järnvägsorten Sturefors – och hade en kompis som pluggade i Uppsala, bestämde han sig för att söka till universitetet här. Det nyfunna språkintresset gjorde att han började läsa lingvistik, något som han har haft stor nytta av även senare.
– nbsp;Många tror att lingvistik bara handlar om grammatik och syntax, men det ingår så mycket mer om hur människor kommunicerar med varandra, säger han.

Han tyckte så mycket om ämnet att han blev kvar på institutionen i tre terminer och skrev en c-uppsats om minimala responser, det vill säga alla de hm:anden och ja:anden som vi – ofta helt omedvetet – lägger in i samtal. Därefter fick han jobb – ”Ett av de få lingvistjobb som faktiskt finns” – i Stockholm, men bodde kvar i Uppsala och ägnade fritiden åt att läsa strökurser och vara engagerad i Smålands nation. Det var då han kom på idén att läsa till läkare.
– Jag minns fortfarande den kvällen. Plötsligt trillade polletten ner, säger han om ett samtal med en läkare på en av Uppsalas studentnationer.
Först funderade han på att läsa till logoped, ett yrke där han skulle kunna kombinera sitt intresse för naturvetenskap med språkkunskaperna. Läkare hade han inte ens funderat över.
– Jag gick från obeslutsamt mörker till att få ett mål att jobba mot. Det var oerhört skönt.
Våren blev hektisk, med extrakurser, halvtidsjobb och nationsengagemang, samtidigt som han läste upp betyg och pluggade inför högskoleprovet.
– Men det gav resultat, jag kom in på läkarprogrammet på första försöket.
Samma dag som han fått antagningsbeskedet sa han upp sig från jobbet. Många i hans närhet blev förvånade.
– Det är inte så vanligt att någon byter från humaniora till att läsa läkarprogrammet, men det tycker jag är fel. Visst, alla här har naturvetenskaplig bakgrund, men det är också mycket humanism i både utbildningen och yrket.
Bredden i Johans intressen och utbildning är också något som stipendiekommittén tog fasta på när de nyligen utsåg honom till Årets Uppsalastudent. I motiveringen står bland annat ”Johan Bengtsson får priset för att han är en drivande kraft i Uppsala universitets breda studie- och kulturmiljö.” Han berättar att han har läst allt från etik till mediehistorik, arabiska och fornsvenska och tycker själv att det är givande att studera olika ämnen.
– Dels får man en inblick i hur andra institutioner fungerar, dels får man se andra delar av universitetet.

På samma sätt ger Smålands nation Johan chansen att träffa människor som studerar andra ämnen än de han själv fastnat för. Genom att umgås med dem får han på sätt och vis även ta del av deras utbildningar, säger han. Kanske inte så konstigt då att han under sina år i Uppsala suttit på många poster på nationen: klubbverkare, spektakelgeneral, redaktör för tidningen Rasken, kulturförman, miljöförman och ledamot i styrelsen. Det är här kulturmiljön från den ovan citerade motiveringen kommer in.
Han har också dragit igång Projektet Preussen som går ut på att placera ut nationens vimplar i olika delar av världen, något som började med en paddeltur sommaren 2005.
– nbsp;Jag och en kompis skulle paddla kajak till Svenska högarna. Det är en ganska strapatsrik paddling och jag ville göra något större av det, ha ett mål.
Johan tänkte efter och kom på idén att ta med sig en vimpel från Smålands, för att så att säga annektera högarna för nationens räkning.

Det för läkarstudenter så traditionsenliga Preklin-spexet blev början på ännu ett engagemang. Tillsammans med några kursare startade han spexgruppen Specialstyrelsen som 2010 fick uppdraget att inviga en hälsovecka vid ambassaden i Washington DC. Bland sina kollegor på läkarprogrammet har han gjort sig känd som mannen som producerade en musikvideo om syra-bas-rubbningar och vilka symtom de kan ge upphov till i kroppen.
– Jag satt och pluggade syra-bas-jämvikten, tyckte att det var oerhört tråkigt och tänkte att man borde kunna göra något roligare av det.
Roligare blev det när han skrev en sångtext som innehöll allt det där han behövde lära sig, och sedan engagerade sina kursare att sjunga och dansa. Resultatet finns på youtube (sök på syra-bas-filmen), men har också visats i undervisningssyfte vid läkarutbildningen både i Uppsala och på andra orter.

Eftersom Johan började på läkarprogrammet hösten 2007 är han nu inne på sin nionde termin. Det innebär att han shy;– om allt går som planerat – kommer att vara färdig med utbildningen om ett år.
– Fast sen ska man ju göra allmäntjänstgöring i två år, och därefter är det specialisttjänstgöring i fem år…
Johan har alltid tänkt att han ska plugga länge – jobba hinner man göra ändå – och skulle inte ha något emot att göra något annat ett tag innan han tar nästa steg mot en läkarlegitimation. Stipendiet han precis har fått kanske han använder till att bo i ett land där arabiska är språket på gatan, bara ett halvår eller så.
– nbsp;Jag tror att det kan vara en stor tillgång inom vården. Till och med små språkkunskaper kan betyda mycket, säger han och menar att det är lättare att få patienternas förtroende om man kan tala med dem på deras modersmål.
Det händer ofta att någon frågar hur han hinner med allt
– Det är svårt att ge råd, för mig faller det sig naturligt. Dessutom får jag så extremt mycket tillbaka, säger han.
Tre enkla tips kan han dock dela med sig av: Sov ordentligt, planera, och sluta titta på tv.

nbsp;