En klubb för de insatta

Arrangörerna hade hoppats på minst hundra. I slutändan dök det upp ett femtiotal personer till årets debatt. 
När åskådarna fick möjlighet att ställa frågor till debattörerna tog teknologstudenten Erik Bengtsson tillfället i akt att fråga publiken hur många av dem som inte var engagerade i kåren. 
Fem personer räckte upp handen.
– Jag brukar av intresse gå på fullmäktigemötena. Nu känner man igen partigrupperingarna och ser hur de sitter i sina olika grupper samtidigt som de närmast sörjande brukar vara där. Debatten är viktig, men det känns inte riktigt som att den når ut till studenterna, säger han till Ergo.

En av dem som räckte upp handen på Erik Bengtssons fråga var Joel Degols Nilson, masterstudent i statskunskap.
– Jag är här för att jag vill göra ett mer informerat val än vad jag gjort förut. Jag ville få ett ansikte på dem som representerar mig, säger han.

Vad tycker du om debatten?
– Det märktes att partierna var överens i vissa frågor utan att riktigt erkänna det för publiken. Då hoppas jag de jobbar ihop med de frågorna. I övrigt var väl debatten som sådan fokuserad på för få frågor. Det blev mer än utfrågning och inte så mycket debatt. Jag hade gärna hört att man diskuterat andra saker, lite mer konkreta. Det är lätt att man fastnar i organisationsfrågorna.

Joel Degols Nilson som är fackligt engagerad tror inte att Uppsala studentkår är ensam om att ha svårt att nå ut till sina medlemmar.
– Jag tror kåren har samma problem som många andra föreningar som försöker representera ett stort antal medlemmar. Det blir en klubb för de insatta och det man diskuterar är nödvändigtvis inte det som medlemmarna tycker är viktigt.

Valutskottets ordförande Martin Norlin hade gärna sett att fler besökt debatten. Han tror ändå att man kan nå kårens medlemmar på andra sätt, till exempel genom Ergo och Studentradions direktsändning.
– Jag tror de flesta försöker sätta sig in i valet när det väl börjar. Många är nog bekväma och vill gärna sätta sig i lugn och ro och läsa på.