Facebookifierandet av högre studier

Mitt facebookflöde fullkomligen svämmar över av grupper med skolanknytning som jag är med i. Grupper för det program jag går, för de kurser jag läser, grupper för de seminarier jag går på och för de grupparbeten jag deltar i. Det enda som fattas är väl en grupp som grupperar och samordnar alla de andra grupperna.

Det är förstås väldigt bekvämt att kunna nå mina pluggkamrater när jag vill, och facebookgrupper är överlägset snabbast vad gäller utbytet av information – nyheten om morgondagens inställda föreläsning når mig på bara några minuter via ett notification-pling.

Jag kommer ihåg när jag och två andra kursare skulle förebereda en gemensam presentation. Vi kom överens om att sammanställa våra delar i en nystartad grupp. Fast jag har inte facebook , sa den ena kursaren. Har du inte ? , utbrast den andra chockerat, men går det ens att hålla koll på plugget utan facebook?

Men facebookintegrationen av skolarbete bär även med sig följden att gränsen mellan det akademiska och det privata blir allt mer luddig. Och när en diskussion om olika priselasticiteter inom nationalekonomin varvas med ett inlägg om katter som tar selfies vet jag inte ens om gränsen överhuvudtaget existerar längre.

Det jag dock vet är att det som börjar i en grupptråd om tentaförberedande plugg, lätt slutar i att jag plötsligt inser att jag har lagt två timmar på att kolla igenom tjugofem olika fotoalbum.

Men kanske är det jag som är lite mossig som klagar på ett fenomen som återigen bara bevisar hur teknik förändrar beteende. Är facebookifierandet av allt större delar av mitt liv ens värt att försöka spjärna emot? Kanske är utvecklingen bara något att acceptera. Och kanske är det bara en tidsfråga innan man kan dela sina resultat från Studentportalen till facebook med ett enkelt litet klick:

Viktor Sandström fick betyget Godkänt på sin senaste uppsats.
Viktors mamma gillar detta.