Vår tid på Ergo

Christina Jutterström
1. Tror jag jobbade 1962 – 63 samtidigt som jag läste statskunskap.
2. Stora debattfrågorna var Tro- och vetandedebatten. Vetenskap kontra religion med den tidens giganter Herbert Tingsten och Ingemar Hedenius i spetsen. Apartheid i Sydafrika var också en mycket aktuell fråga. Vi slutade dricka Cap-viner och äta Koo apelsinmarmelad som en protest.
3. Tog med mig det goda ledarskapet som chefredaktören Gunnel Törnander stod för. Mycket uppmuntran.
4. Har levt i mediebranschen hela livet. Journalist, chefredaktör för bland annat Dagens Nyheter och vd för SVT. Läser nu astrofysik.

Hanna Lundquist
1. Var redaktör 2005–2007 samt tf chefredaktör våren 2008.
2. Bostadsbristen/andrahandskarusellen berörde nog de flesta.
3. Kunskaper om högskolevärlden, lusten att göra tidning från ax till limpa.
4. Reporter på tidningen Journalisten. Däremellan har jag jobbat på Barometern, TCO-tidningen och tidningen Studentliv, flyttat till Stockholm och fött ett barn.

Jan Eklund
1. Jag började som skribent och biträdande redaktör hösten 1986, jobbade med Magnus Engelbrektsson då. Tog över som chefredaktör hösten 87, Emma Tranströmer var biträdande, och stannade till hösten 89 när Berlinmuren föll. Det var en skitkul tid.
2. Oj, det var nog som alltid var de bästa efterfesterna fanns. Men utbildningspolitiskt gällde striderna nog universitetets självständighet, kritiken mot uppdragsutbildningen, alltså näringslivets styrning av den fria utbildningen. Och den dåvarande socialdemokratiska regeringens stolpiga utbildningspolitik. De ville inte avskaffa linjesystemet, det var svårt att plocka ihop sina kurser själv på den tiden.
3. Många roliga stunder och hårt jobb. En skepsis mot alla beskäftiga kårpolitiker (men en viss Anders Borg minns jag som en kul kille). Inblicken i forskarsamhället. Debattlust – Uppsala var stelbent och traditionstung på fel sätt. nbsp;
4. Jag jobbar på DN:s kulturredaktion. Just nu redaktör och skribent i Boklördag. Jag fick fast jobb som redigerare på DN direkt efter Ergo. Det fanns mycket pengar och folk på den tiden. Men det är ju en förlorad värld.

Erik Bongcam
1. Omkring 1983 – 1989 var jag Ergo-fotograf. Fotade även några kampanjer för Studenthälsan som blev rätt populära. 1986 gav jag ut en fotobok Uppsala nationsliv 80-tal: en fotografisk dokumentation som inte hade varit möjlig att göra om det inte varit att som dåvarande Ergofotograf inneha ett speciellt KK-kort.
2. Vi upplevde en övergång från tiden då studenterna engagerade sig en hel del politiskt till en tid då studenterna blev mer individualistiska och allt värderas i ekonomiska mått.
3. En massa erfarenheter inom fotografi, dessutom gjorde fotograferande det möjligt att jag fick träffa en massa intressanta personligheter, forskare, författare, artister, studenter som idag är “kändisar”.
4. Var forskarstuderande när jag fotade för Ergo, doktorerade sedan och har gjort en vanlig forskarkarriär, är nu forskare på SLU och jobbar en hel del internationellt i Europa, Afrika, Asien och Latinamerika.

Marta Ronne
1. Åren 1994– 2005 samarbetade jag med Ergo som skribent och illustratör. Tillsammans med min make Erik hade vi en artikelserie om Uppsalas studenthistoria som jag illustrerade. Jag har även varit bokrecensent samt gjort några av Ergos omslagsbilder.
2. Frågan om kårobligatoriets avskaffande var högst aktuell. Dessutom klagades det på brist på läsplatser för studenter på Carolina. Några år efter att vår serie startade i Ergo föddes också idén om att Uppsala borde ha ett studenthistoriskt museum, det som så småningom blev till i Museum Gustavianum.
3. Samarbetet med Ergo var för mig som forskare en mycket viktig erfarenhet av journalistiskt arbete (hålla stenhårda deadlines, tänka på vem man skriver för, med mera) som jag i dag har nytta av som kulturskribent i dagspress. Dessutom lärde jag mig vad som hände med bilder under tryckningsprocessen och hur de då fick ett eget liv.
4. När serien tog slut i Ergo 2005 var jag redan disputerad litteraturvetare och universitetslektor i genusvetenskap, och verksam illustratör. Sedan dess har jag undervisat och forskat, och idag även litteraturkritiker i UNT och kulturskribent. Jag driver också bloggen Ett eget rum med tankar om litteratur, konst och vardagsskönhet.

Erik Ronne
1. Jag och min fru Marta skrev 123 artiklar åren 1994–2005 om studenthistoria; samtliga illustrerade av Marta.
2. Egentligen började vi ju skriva för Ergo efter att jag hade lämnat universitetet, så jag vet inte om jag kan bidra med någon specifik studentsnackis.
3. Att snabbt kunna skriva en text på 6 000 tecken mot en deadline. Jag tror vi skrev precis alla artiklar kvällen innan i stor hast, och det har jag nytta av än i dag.
4. Jag disputerade i organisk kemi 1994, samma år vi började skriva. Sedan dess har jag arbetat i kemiindustrin och är nu Global Innovation Manager i AkzoNobel – ett av världens 500 största företag. På fritiden har jag skrivit cirka 20 läroböcker i programmering, databashantering, grafisk design, internet etc. Även i detta arbete har jag haft stor nytta av att kunna skriva mot en deadline.

Per I. Gedin
1. Redaktör för Ergo 1950-1951.
2. Jag hade den stora chansen att publicera medicin professor Ask-Upmarks brev till Universitetsmyndigheten. Där skriver han att utlänningar med mörk hy och bruna ögon inte är välkomna till hans föreläsningar och examina. Det fanns en klar antisemitisk undertext och tvingade bland annat Jerzy Einhorn den sedan så kände cancerläkaren och riksdagsmannen att tentera i Stockholm. Det brevet försökte han att förneka när det ryktades om det. När min företrädare Lars Boman försökte få ut brevet från universitetet sade man att det var en hemlig handling. Då gick han till JO som sa att den var offentlig och skulle lämnas ut. Då svarade akademisekreteraren att han av misstag hade eldat upp det i sin kakelugn tillsammans med några nummer av Upsala Nya. Vi visste hela tiden att Martin Holmdal, senare rektor för universitetet hade fått tag i ett ex och fotograferat det. Så vi hade handlingen hela tiden. Och jag hade turen att få publicera det
Vad hände med Ask-Upmark? Inte någonting alls. Those were the days.
4. Bokförläggare och författare. Bland annat initiativtagare till Sveriges första moderna pocketutgivning.

Leif Lewin
1. Jag kallades politisk redaktör och var verksam 1963 och, tror jag, en del in på 1964. Redaktör var Timo Kärnekull men han var främst marknadsförare och som sådan fullständigt formidabel, som hans senare karriär i bokförläggarbranschen skulle visa. Däremot var han inte så intresserad av kårpolitik och därför städslade han mig.
2. Studentkårens begynnande partipolitisering, som jag kritiskt bevakade. Motsättningarna kristalliserades i den statsvetenskapligt upphetsande frågan om en eller tretton valkrestar (nationerna). Jag företrädde den senare uppfattningen och blev mycket riktigt så småningom nationsinspektor.
3. Debattglädjen.
4. Jag är professor emeritus med diverse uppdrag. Bland annat överlämnar jag i dagarna ett utredningsbetänkande om skolan till utbildningsminister Jan Björklund. Och så läser jag fortfarande alltid Ergo.

Ingmar Lindmarker
1. Jag var redaktör för Ergo ett halvår 1955. De flesta var bara redaktörer ett halvår eftersom det tog tid från studierna.
2. Då talades det mycket om att de kvinnliga studenterna blev så många fler. Det var en förändring i hela samhället. Jag ordnade en debatt på universitetet som hette ”Två betyg eller en fästman” och som blev uppmärksammad också i Stockholm.
3. Debatter – att man diskuterade saker. Vi startade också Akademiska Journalistklubben. Jag tappade kontakten med Ergo när jag flyttade utomlands.
4. Idag pensionerad journalist och författare. Tidigare korrespondent för Svenska Dagbladet i Moskva i början av 60-talet. Korrespondent i New York 1964–1969. Svenska Dagbladet i Stockholm 1969 till 1973. Pressråd I Washington 1973–1976. Korrespondent för SvD i London 1982–1986. Europakorrespondent för SvD, stationerad i Stockholm, fram till pensioneringen. Har skrivit böckerna: Hemma i Moskva, Möte med Sibirien, Ryska Bilder, Det vita Afrika, Ett litet Amerika, Minnet av en Far.

Ulrica Larshamre
1. Jag jobbade på Ergo 91–93, som redaktör och tf chefredaktör.
2. Feministisk medvetenhet växte fram i Uppsala då. nbsp; Och homosexuella studenter levde en anonym tillvaro. Några av dem vände sig till Ergoredaktionen med en insändare om att de ville starta en förening. De ville göra det diskret och Camilla Widebeck och jag i redaktionen tillhandahöll en brevlåda för dem. Föreningen FUGS startades och började med pub på Gotlands nation. Efter ett tag fick de inte vara kvar där och då tipsade vi om Uplands, som mycket riktigt tog emot dem med öppna armar. Det känns som 1800-tal men det var 1990-tal
3.Glädjen i att jobba med journalistik.
4. Efter Ergo fortsatte jag nbsp; på tidningar, radio och tv. Nu arbetar jag på riksnyheterna vid Sveriges Televsion som chef för ämnesgruppen Vetenskap och hälsa.

Anders Holmberg
1. Jag jobbade som frilansande reporter för Ergo 1993–1994
2. En av de stora snackisarna var (tro det eller ej) bristen på studentbostäder och överliggarna, att så många som inte längre pluggade bodde kvar.
3. Ergo var mitt första journalistjobb. Framför allt fick jag väl där och då blodad tand, det som hade varit en pojkrumsdröm om att jobba som journalist blev plötsligt betydligt mer realtistiskt.
4. Idag jobbar jag som programledare för Agenda och Gomorron Sverige på SVT. Under studietiden var jag även aktiv på Studentradion och efter studierna började jag jobba på
Radio Uppland. Jag blev kvar på SR i nära 18 år, främst på P1-morgon och Studio Ett, innan jag 2012 gick till SVT.

Richard Myrenberg
1. Jag skrev några artiklar 1990-91 tror jag. Bland annat hade jag en idé om att samla kunskapen i form av några professorer och samtala om tidens anda. Det fick jag göra och artikeln blev helt ok.
2. Lasermannen, ny demokrati - men framförallt östeuropas upplösning. kurslitteraturen i östeuropakunskap slängdes och vi fick tidningsartiklar istället. Mycket hände fort som förändrade världen.
3. En lite mer lekfull inställning till journalistyrket. En möjlighet att testa och våga pröva. En bra plantskola för blivande journalister var det i varje fall.
4. Jag är Sveriges Radios Afrikakorrepondent, baserad i Nairobi sedan hösten 2013. Efter studierna vikarierade jag på en massa tidningar och kom så småningom in på Sveriges Radio, där jag bland annat jobbade på veckomagasinet ”Godmorgon, världen ” i många år.

Lars Truedson
1. Jag var chefredaktör för Ergo delar av år 1990.
2. Jag minns mest samma frågor som alltid: brist på studentrum, krångel med CSN och sådant. Och så på kultursidan högbrynta saker om strukturmaterialistiska hus eller hur det nu var. Jag fattade aldrig riktigt det.
3. Några vänner jag träffar för sällan, en del erfarenheter om att leda redaktioner (om än aldrig så små) och ett omskakat privatliv.
4. Jag driver med kolleger ett produktionsbolag som bland annat gör Medierna i P1 för Sveriges Radio. Men innan dess frilansade jag länge för diverse små tidskrifter.

Gert Helgesson
1. Chefredaktör på Ergo i två år 1993–1995. Min kollega var Niklas Werge. En av de bästa grejerna vi gjorde var ett nummer om dåliga doktorandhandledare. I doktorandombudsmannens spalt utnämndes en professor till universitetets värsting i stor rubrik. Till följd av detta blev jag PO-anmäld, men friad med motiveringen att det är rimligt att en kårtidning får utsätta professorer för kritisk granskning.
2. Kårobligatoriet. nbsp;Det var också många turer kring Stiftelsen Studentstaden där en grupp före detta studenter satt på fina lägenheter och gjorde allt för att hålla nere hyrorna, till men för underhåll och en hållbar ekonomi. Om jag minns rätt tappade Uppsala studentkår till följd av detta sitt inflytande över Stiftelsen.
3. Att det är viktigt med studentinflytande i universitetsvärlden. För egen del var det väldigt lärorikt – och kul – att få sköta en tidning. Slipningen av förmågan att textredigera har jag fortfarande nytta av i mitt nuvarande arbete som forskare.
4. Arbetade ett år som redigerare på Svenska Dagbladets Näringslivsdel direkt efter Ergo. Har också arbetat några somrar på Dagens Nyhetes featureavdelning. Doktorerade i praktisk filosofi i Uppsala och fortsatte inom medicinsk etik. Arbetar på Karolinska Institutet som lektor och docent sedan ett antal år tillbaka. Forskar om forskningsetik och kom förra året ut med boken Publiceringsetik tillsammans med Stefan Eriksson, Uppsala.

Gunilla von Hall
1. Jag var med och gjorde Ergo under åren 1983-1985.
2. Då pratades det mycket om att studenter inte fick använda forskarnas bord på Carolina när de inte var där. Det drevs även en affisch-kampanj på stan med bilder på studenter vid forskarnas bord under rubriken gnäll på studenterna, forskare fixas ju av storken .
3. Att universitetsvärlden är en guldgruva för att hitta intressanta och spännande ämnen att skriva om.
4. Utrikeskorrespondent för Svenska Dagbladet, baserad i Genève sedan 1989.
Under åren: Krigsreporter i bland annat Bosnien, Irak, Kuwait, Rwanda, Burundi, Kongo-Kinshasa och Colombia under 1990-talet. Skrivit om internationell politik och ekonomi samt FN-frågor med bas på FN-högkvarteret i Genève samt gjort reportageresor till ett 30-tal länder. Täcker förutom FN och internationell politik och världshandel, även Schweiz och Italien. Tidigare ordförande i FNs pressförening i Genève.

Camilla Widebeck
1. Jag medverkade som frilansreporter under slutet av 80-talet och var anställd som redaktör kring 1991/92.
2. Ett ämne som tog upp mycket tid, energi och spaltmeter var schismerna mellan Stiftelsen Studentstaden (som ägde en stor del av Uppsalas studentbostäder) och studenternas hyresgästförening. Detaljerna har jag förträngt vid det här laget och vem som ställde till värsta oredan vet jag inte. Men det var mycket heta känslor i svang… I samma veva fanns det en oro för vad ett eventuellt avskaffande av kårobligatoriet skulle betyda – skulle kåren bli utfattig och nationerna gå i konkurs?
3. Ergo var inte minst en redigeringsskola i den då späda datorålderns nya verktyg. Vi satt uppe i hörnrummet på Ubbohuset och redigerade en del sena nätter och kanske, kanske lärde jag mig efter det att bli lite bättre på att planera min tid… och inte göra allt precis de sista timmarna.
4. Sedan 1997 arbetar jag på Sveriges Radios Vetenskapsredaktion som är belägen i Uppsala. Jag har rest från studiernas statskunskap och Ergos student- och samhällsfrågor till framför allt naturvetenskapliga frågeställningar – utan att lämna den här fina stan med alla möjligheter Jag är sedan tre år tillbaka producent för ett av radions äldsta program, Vetandets värld som sänds i P1. Min tid på Ergo var början på en ny medieålder – men först just nu är vi mitt inne i omvandlingen så nu är det mer spännande än någonsin

Emma Tranströmmer
1. Jag anställdes inför höstterminen 1987 och var till att börja med redaktör innan jag 1990 tog över chefsstolen på redaktionen.
2. Minnet sviktar här dessvärre. Livets Ord var mkt på tapeten. Snerikes var superinne. Doktorandomsbudsmannen Per Löwdin jagade runt i det han själv benämnde som den akademiska ankdammen och skrev vassa krönikor i Ergo. nbsp; Själv minns jag mest en Odinslundare som plötsligt hamnade i de rikstäckande tidningarna som handlade om när Rektor Magnificus bild hade negvänts (benan hade hamnat åt fel håll) så att universitetets årsrapport (?) stoppades. Vi föreslog honom att anlägga en mittbena för att liknande fadäser inte skulle bli kostsamma för universitetet nbsp; i framtiden. Den odinslundaren gillade dagspressen. Arme rektor...
3. Vad jag verkligen lärde mig under de här åren var att skilja på sak och person. Och att bibehålla integriteten eftersom de vi bevakade satt vägg i nbsp; vägg med oss och också var våra arbetskamrater. Det, och förmågan att jobba hur många timmar som helst i sträck utan att tappa fokus.
4. Idag jobbar jag som konsertsångerska, recitatör och manusförfattare. Någon gång emellanåt när jag blir ombedd skriver jag krönikor. Vägen till sången gick via Ergo och därefter headhuntades jag till chefstolen på Boktidningen Ottar. Där kände jag att jag hade fyllt min journalistiska kvot och började utbilda mig inom musik och sång istället. Det har varit en lång resa med många inslag och de senaste åren har jag jobbat i såväl nationella som internationella sammanhang. Men min gamla journalistnäsa har jag fortfarande en viss nytta av i olika sammanhang. Och förmågan att jobba disciplinerat. Det är A och O i mitt nuvarande jobb... precis som när man jobbar på Ergo.