300 filmer från över 70 olika länder visas på Uppsala Kortfilmfestival
Festivalprogrammet är indelat i flera olika sektioner som alla utgår från olika teman. Utöver stående inslag såsom Kortfilmsfestivalen UNG och den nationella och internationella filmtävlingen bjuder årets program på mycket nytt. Specialprogrammet Danskjävlar erbjuder en djupdykning i danskt filmskapande och den nya sektionen Materialitet och motstånd som utforskar det analoga formatet. Utöver screenings på duken kommer även seminarier och regissörssamtal att hållas. Namn som österrikiska filmkonstnären Gudrun Krebitz, iranska Maryam Tafakory och den mångsysslande filmveteranen Madubuko Diakité - som bland annat riktat sig in på utanförskap bland utländska studenter i sitt filmskapande - är några som figurerar under veckan.
Årets program representerar en stor mångfald inom genren, men gårdagens invigning gav besökarna en fingervisning om flera genomgående teman för veckan, varav ett introduceras redan i formgivningen av festivalens välkända symbol - kajan. I år är fågeln dekonstruerad, i bitar, för att bli återuppbyggd på nytt. Kanske är symbolen en vinkning till Destruktionrekonstruktion; sex kortfilmer om förstörelse och pånyttfödelse. Temat går igen i The People’s Revolt: Rewriting the future, som består av nio filmer som på olika sätt utforskar demokrati, revolution och återuppbyggnad i Chile; men även i de många programpunkter som centrerar icke-vita och transpersoners berättelser som på olika sätt utmanar påtvingade ramar och reducerande narrativ.
Man har också valt att lägga särskild emfas på ungt och marginaliserat filmskapande. Hur får vi unga att engagera sig med filmmediet som ett sätt att se agensen i sin egen röst? Hur går det till att göra film på Kuba, att göra en 6-minuters miljödokumentär i Sapmí eller att förmedla en historia i Tierp? Kortfilmerna utmärker även sig för den roll som olika konkreta eller metafysiska frågeställningar, material, texturer, språk och identiteter som ges utrymme på de föga minuter de ofta omfattar.
I en tid av klimatnödläge, krig i vårt närområde, frihetsprotester i Iran liksom bland dess diaspora med inflation på toppen av sisyfosstenen, kan man tycka att kortfilmens radikala och opräktiga format är mer relevant än på länge. Med film från över 70 länder ges nya och blivande filmskapare en möjlighet att genuint pröva vingarna i en bransch annars känd för sitt homogena kreatörslandskap och sina höga (ekonomiska) trösklar. Det säger mycket att Hollywoods David Lynch, vars 50-åriga kortfilmer man också kommer visa, i princip är den enda filmskaparen som festivalarrangörerna inte kunnat få tag på.
En höjdpunkt från invigningen som kanske utmärker sig lite extra är visningen av On my mind, skriven och regisserad av den danske filmskaparen Martin Strange-Hansen. Huvudkaraktären Henrik sitter hopsjunken i en bar en tidig vintermorgon och samtalar med bartendern om sin älskade Trine. Han andas tungt i glaset som immar igen. Han håller upp det mot ljuset och ser på medan kondensen i glaset långsamt drar sig tillbaka som en tidvattenvåg. Ögonblicket är kort, men det är inte obetydligt. “En människa andades här”, säger Henrik, och lyckas i en mening uttala kortfilmens obestridliga kraft. Ett kortvarigt avtryck, som rymmer ett liv.
Uppsala Kortfilmfestival äger rum 24-30 oktober. Mer information om festivalen samt visningsschema för veckan hittar du på Uppsala Kortfilmfestivals hemsida.
