Verksamhetsförlagd utbildning: “En gambling”

– Det är en gambling var man hamnar, antingen får man en bra VFU, eller så mår man piss under tiden och känner att man bara slösar sin tid, säger läkarstudenten Linda* som Ergo har pratat med. 

Ergo har genomfört en granskning av verksamhetsförlagd utbildning (VFU) på Uppsala Universitet, genom en enkätundersökning och intervjuer med studenter från olika utbildningar. Av den framgår att tre av fyra är nöjda med  sin VFU. Men studenter berättar också återkommande om svårigheter och problem som de upplever i samband med VFU.

Stora skillnader både mellan och inom utbildningar

Ofta får studenter vara på olika VFU-placeringar under olika delar av utbildningen. Bland de som Ergo pratade med så uppgav majoriteten att det skilde sig mycket mellan de olika placeringarna.

– Det är stora skillnader i sättet att hantera och arbeta tillsammans med studenter. På en avdelning fick jag inte mycket utrymme för utveckling då vi hade studentteam. På en annan avdelning fick jag däremot utvecklas mycket genom att ha ansvar över fler patienter, samverka med andra vårdgivare från olika professioner, säger en sjuksköterskestudent i samband med enkäten. 

Ofta skiljer sig upplevelsen av VFU:n baserat på vilken storlek, och typ av verksamhet man hamnar på. Men många studenter beskriver också skillnader i kvalitét under VFU:n. Bland annat skiljer det sig hur väl förberedda verksamheter är för att ta emot studenter, hur välkomnade och tillmötesgående handledare är, och vilka förutsättningar som finns för att faktiskt öva sina färdigheter i yrket. 

“Var ska man börja, handledarnas humör, driv, engagemang och struktur skiljer sig fruktansvärt mycket. Även hur mycket man får se under praktikerna skiljer sig.” - Logopedstudent

Att flytta och pendla

Att behöva flytta till en annan ort tillfälligt eller pendla längre resväg än vanligt är båda faktorer som påverkar studenters upplevelser av VFU:n i sin helhet. 

Ergo har pratat med en student på apotekarprogrammet, Michael, som fick en VFU-placering långt bort från Uppsala och behövde flytta under perioden. Han fick på egen hand hitta ett tillfälligt boende, vilket orsakade mycket stress. Michael, som hade flera andra problem under praktikperioden, bland annat med arbetsmiljön på sitt apotek och en otillgänglig handledare, menar att han haft “en ovanligt extrem upplevelse”. Men faktumet att vara långt bort från sin studieort Uppsala och kurskamrater bidrog också till känslan att vara utlämnad i sin situation. 
– Jag mådde verkligen skit. Jag grät nästan glädjetårar när jag tog tåget tillbaka till Uppsala, berättar han.
 

Inom de flesta program där studenter behöver bo tillfälligt på annan ort så får studenten själv ordna med boende. Endast på läkarprogrammet ordnas boendet av den aktuella sjukvårdsregionen och bekostas helt av läkarprogrammet samt den aktuella sjukvårdsregionen. Villkor för förtur om placering skiljer sig lite mellan olika utbildningar, men omfattar exempelvis studenter som är vårdnadshavare eller genomgår medicinsk behandling. 

– Det var kul att prova att bo i en annan stad men en stress att hitta boende för så kort period. Andra vårdprogram har spikade boenden men de gäller inte för oss, säger en fysioterapeutstudent. 

I Ergos enkät angav en tredjedel att de har behövt bo tillfälligt på annan ort i samband med  VFU. För vissa var det en positiv upplevelse eller påverkade inte något särskilt, medan andra anger att det påverkat negativt. Ofta innebar det extra utgifter och stress över att själva behöva hitta ett tillfälligt boende, och vissa upplevde en viss social isolering från sin studieort.

“Det är ofta bättre placering där man får göra mer, men samtidigt är det bökigt att pendla 1,5 timmer enkel väg eller bo [på annan ort] 3 veckor sträck. Socialt blir det även isolerande i vissa fall.” - Läkarstudent

Många behöver pendla en längre sträcka än vanligt under sin VFU. Några  menade att det inte påverkade så mycket, men en majoritet av de som behövde pendla längre än vanligt uppgav att det påverkade dem negativt på olika sätt. Flera skriver att det påverkade sömnen negativt och att tröttheten gick ut över inlärning och fokus. Långa pendlingstider ledde också till mindre tid till återhämtning och fritid. 

“Jag kände att det gjorde mig mer dränerad och att jag presterade sämre.” - Logopedstudent

Ökade utgifter och ersättning under VFU

Studenten Lydia på dietistprogrammet är överlag mycket nöjd med sin VFU. De enda negativa aspekterna enligt henne var pendlingen, vilket bidrog till ökade utgifter och påverkade både sömn och fritid. Det ledde även till ökade matkostnader, då hon hade mindre tid och energi för att förbereda matlådor. 
– För mig så blev det tufft under perioden, också eftersom jag behövde ligga ute med alla resekostnader innan jag fick ersättning. Trots att 75 procent  av pendlingskostnaderna betalas av institutionen så blir det ändå mycket för mig som student att betala resterande 25 procent , säger hon. 

Även Michael berättar att hans ekonomi blev lidande under VFU:n. För dubbla boenden och resor fick han betala 4700 kronor ur egen ficka, som alltså inte täcktes av det praktikantbidrag och bostadsbidrag som betalades ut från apotekskedjan. 
– Jag tänkte inte så mycket på det då, men hade jag inte haft besparingar från sommarjobb så hade det ju inte gått, säger han. Michael menar att många andra liksom han själv känner att det bara är att bita ihop och betala de extra utgifterna om man vill kunna genomföra sin VFU.

På de flesta utbildningar får studenter som behöver pendla eller flytta tillfälligt till annan ort ersättning för 75 procent av rese- och boendekostnaderna efter avslutad VFU-period. För många innebär detta dock en del kostnader från egen ficka. På apotekarprogrammet är det istället apotekskedjan som betalar ut praktikbidrag, som oftast ligger på 2200 kr innan skatt, och hos vissa kedjor finns ett extra bidrag på 5000 kr före skatt, om apoteket ligger på en “bristort” eller om studenten behöver betala dubbla hyror. För vissa studenter täcker det utgifterna gott och väl, men för andra inte alls.

Sveriges förenade studentkårer (SFS) publicerade i maj 2025 en rapport om studenters ekonomiska uppoffringar under VFU. Rapporten bygger på en undersökning genomförd av Novus på uppdrag av SFS och intervjuer med studenter. I rapporten framgår att hälften av studenterna fick ökade kostnader under sin VFU, och att en av tio får betala över 4000 kr ur egen ficka.
– Det är orimligt att studenter tvingas betala ur egen ficka för att kunna fullfölja sin utbildning. Systemet ger idag varken tillräckligt stöd via studiemedlet eller genom kompensation från lärosätena, sade Elsa Berlin, dåvarande vice ordförande för SFS i ett pressmeddelande i samband med att rapporten släpptes.

Ergos enkät visar liknande resultat när det kommer till studenters ekonomiska utmaningar under VFU. 43 procent uppger att deras ekonomi har påverkats negativt av VFU-perioden och 14 procent har fått över 3500 kronor i ökade utgifter under sin VFU.  Vanligast är att studenter får betala mellan 500 och 1000 kr från egen ficka, och en tredjedel menar att deras ekonomi inte har påverkats något under VFU-perioden. Ofta behöver studenter själv göra utlägg för boende- och resekostnader, som de sen får utbetalt mot uppvisande av kvitton.

En annan student på apotekarprogrammet, Najda, var däremot mycket nöjd med sin VFU. Eftersom hon inte fick några ökade resekostnader kunde hon dessutom själv behålla praktikbidraget.
– Bidraget är ju för att vi också utför arbete på apoteken när vi lär oss. Så för mig blev det ju lite extra klirr i kassan vilket man ju som student är väldigt tacksam över. 

Farmacevtiska studentkåren har också fått ta del av ett sammanfattat resultat av Ergos enkät. Att VFU medför ekonomiska svårigheter menar Sigrid Welín, ordförande på Farmacevtiska studentkåren missgynnar upplevelsen av utbildningen, och bidrar till en negativ upplevelse av något som egentligen ska vara kul och lärorikt.

– Att studenter behöver lägga över 3500 kronor oroar mig väldigt mycket. Även 500 kronor extra är fortfarande en stor summa för något som är obligatoriskt, säger Sigrid Welin.

Långa pendlingstider är likaså något som Sigrid Welin känner igen bland farmaceutstudenterna. Även för den som trivs på sin VFU-plats tror hon att långa pendlingstider påverkar helheten negativt. Det finns även stor igenkänning hos farmaceutstudenterna kring stora skillnader mellan VFU-platser, samt upplevelser kring att betraktas som personal snarare än student, enligt Sigrid Welin.

Hon vill dock slå ett slag för att VFU:n också kan vara så pass bra att studenter som tidigare inte tänkt att de vill jobba på apotek ändrar sig helt. 
– Jag tycker det här är ett mål alla apotekar- och receptariehandledare ska sträva efter att nå, speciellt i tider då det är brist på farmaceuter ute på apoteken.

Handledare och VFU-plats

Ergo har pratat med några studenter från ämneslärarprogrammet, som berättar om en rad olika problem. Ett av problemen handlar om placeringen på VFU-platserna. Agnes läser sitt sista år på lärarprogrammet med inriktning mot gymnasiet, men i alla sina VFU-perioder har hon blivit placerad på högstadiet.
–Det är konstigt, man pluggar till gymnasielärare men får sin VFU på högstadiet två, tre gånger. Jag förstår att det kan vara svårt att hitta platser för alla studenter på gymnasieskolor, men många har liknande upplevelser, säger hon.

Två andra ämneslärarstudenter som relaterar till Agnes erfarenheter är Hanna och Joel. Inför VFU-perioden söker ämneslärarstudenterna VFU-kursen med inriktning i sitt undervisningsämne. Hanna som har huvudämnet religion hamnade även hon på en högstadieskola, där religion ingår i SO-ämnet. Men under perioden var inte religion det aktuella ämnet i undervisningen. 
– Man förväntar sig såklart att få undervisa i sitt eget ämne. Jag behövde undervisa i historia, vilket är långt ifrån mina ämneskunskaper, säger hon. 
För att klara sin VFU och hålla lektionerna behövde Hanna sitta uppe hela kvällarna och plugga historia.
Hon föreslår att universitetet bör ha bättre dialog med partnerskolorna där moment och undervisningsämne ska framgå för studenten redan i förväg. När blivande lärare för gymnasiet placeras på högstadiet finns en risk att studenterna genomföra sin VFU på fel nivå och i fel ämne.

Joel trodde inför sin utbytestid i Spanien att han skulle få undervisa i sitt ämne engelska i en  gymnasieklass. Istället hamnade han på ett lågstadium. Eftersom eleverna inte kunde någon engelska fick Joel istället för att undervisa snarare agera elevassistent till en stökig elev.
– Min VFU-period blev mer ett jobb som gick ut på att passa på den här eleven, säger han. 
Joel menar att hans fall kanske är unikt, men visar att det finns brister i kommunikationen mellan institutionen i Uppsala och respektive VFU-plats.

Agnes berättar också om hur hon och andra studenter får reda på sin placering tätt inpå VFU-perioden. Studenterna går ut på VFU innan man läst klart ämnesstudierna. Studenterna kan därför behöva förbereda sig på egen hand inför VFU-perioden och då blir det av stor betydelse att veta om sin placering i förväg. Flera av Agnes kursare fick veta sin skolplacering fyra dagar innan VFU-perioden började. Hon berättar att förberedelseperioden kan skilja så pass mycket som fyra veckor till fyra dagar, vilket får stora konsekvenser för hur väl studenterna hinner förbereda sig. 

Brister i handledningen

Hur väl förberedda handledare och verksamheten är på att ta emot studenter för VFU har visat sig vara avgörande för studenternas upplevelser. Läkarstudenten Linda berättar att hennes VFU inte blev speciellt givande, då vårdcentralen som Linda och hennes kursare hamnade på inte hade någon rutin för att ta emot studenter. Personalen hade inte heller koll på vad studenterna behövde göra för att klara sin VFU. 
– När vi kom dit frågade personalen oss vad vi behövde göra under VFU:n. De hade också valt att ta emot fyra studenter,  men det fanns bara två läkare på vårdcentralen. Vi fick inte heller öva så mycket på patientmöten, vissa dagar träffade vi knappt några patienter. Det kändes lite så - vad gör vi här ens?

I Ergos enkät framgår det att tre av fyra instämmer i att de blivit väl omhändertagna och fått tillräckligt med handledning och stöd från handledare och övrig personal under sin VFU. Bland de som inte upplever detta är anledningen till missnöje ofta att handledare och övrig personal inte varit omhändertagande, varit otillgängliga för stöd, eller inte alls haft koll på vad studenten behöver för att utföra i sin VFU och uppnå kursmålen.

– Personalen visste inte att vi studenter skulle komma, vi fick ingen hjälp att planera vilka patienter som var lämpliga att använda till uppgifterna vi fått från skolan, vi blev bortviftade när vi bad om hjälp från handledaren eller ville hen något pga hen ”hade inte tid”, säger en sjuksköterskestudent. 

Apotekarstudenten Michael berättar att hans handledare var väldigt otillgänglig och inte införstådd i handledaruppdraget. Under första dagarna var handledaren inte ens på plats på apoteket.
– Man är ju beroende av handledaren för att uppnå de kunskapsmål som man ska lära sig under praktiken, men jag var liksom on my own, säger han. 
Under hela perioden hade de inte ett enda veckomöte, trots att detta är praxis och att Michael bad om det flertalet gånger. Istället skulle en kollega ha lite extra ansvar under Michaels praktik, och feedback skulle ske löpande. Men kollegan hade inte någon koll på vilken kunskap och vilka moment som Michael behövde gå igenom. 
– Jag kände mig väldigt utlämnad som ensam student på apoteket och mycket blev bara att hantera kunder och sälja varor i egenvårdsavdelningen. Ingen hade koll på kursplanen så jag fick liksom dra i allt, säger han. 

Ämneslärarstudenten Ella berättar att hennes handledare saknade både engagemang och ledning. Av de totalt tre handledare hon haft under olika perioder menar hon att endast en visat något intresse. En handledare gav henne beröm för hennes ämneskunskaper, men underkände henne senare av oförklarliga skäl. Utöver att slänga ur sig elaka kommentarer verkade även handledaren se Ellas närvarande som en möjlighet att själv slippa undervisa. 
– Jag kände mig inte så välkommen utan var mer där som en vikarie, säger hon. 

De lärare som vill bli handledare får ofta en löneökning, vilket Ella tror leder till att fel sorts människor ibland tar sig an rollen. Hon har efter att ha kontaktat sin VFU-samordnare fått stöd från universitetet som informerat henne att handledaren inte skall få fortsätta längre. Ella har efter mycket påtryckningar även fått byta kommun och är nöjd över att hon fått hjälp från sin institution. 

Dietiststudenten Klara berättar att hon, precis som Ella, fick oväntad negativ feedback väldigt sent in på sin VFU-perioden, något som gjorde att hon riskerade att inte bli godkänd. När över hälften av perioden passerat tog  handledaren upp att Klara hade brister i ämneskunskaperna, och menade att hon inte utvecklades. 
– Jag accepterar såklart feedback, och har försökt ta till mig av kritiken men det blir svårt att ta till sig när det kommer så sent och inte är så konkret vad jag behöver göra, säger hon.

Läkarstudenten Linda berättar att det är först efter att hon har pratat med andra kursare som hon insett att det finns stora skillnader. Hon menar att rutinerna hos verksamheten för att ta emot studenter är avgörande för att de ska kunna få den kunskap de behöver.
– Det gör att jag känner att jag själv ligger efter, och inte har samma förberedelse inför senare i utbildningen. Då placeras man under längre perioder och förväntas kunna bemöta patienter på egen hand, vilket blir svårt om man knappt fått prova göra det innan.

Hon menar att universitetet inte verkar ha koll på vilka vårdcentraler som faktiskt funkar bra och vilka som inte gör det. Samtidigt är det svårt för studenter att reagera när de går ut på VFU för första gången eftersom de inte vet hur det kan och bör vara.
– Det är en gambling var man hamnar, antingen får man en bra VFU, eller så mår man piss under tiden och känner att man bara slösar sin tid. 

Medicinska sektionen, MedSek, vid Uppsala studentkår,  har fått ta del av ett sammanfattat resultat av Ergos enkät. Teja Lindmark, ordförande i MedSek,tycker att det är bra att resultatet visar att en majoritet är nöjda med sin VFU - men att det ändå är en oroväckande stor andel som inte är nöjda. 
– Att det är en så stor variation på upplevelsen beroende på var man hamnar, något som oftast är till stor del slumpmässigt, skapar en orättvisa. Alla studenter borde ha samma förutsättningar i sin utbildning, säger hon.
Att så stor andel av studenterna upplever att deras VFU har en negativ inverkan på ekonomin är också något som sektionen anser är väldigt problematiskt 
– VFU kan vara en fantastisk källa till både teoretiska och praktiska lärdomar när det fungerar väl. Det känns väldigt synd att det inte fungerar så bra som det både kan och borde göra, då blir det ju istället ett slöseri av både tid och pengar, både från studenternas och universitetets håll. 

Student eller extra arbetskraft?

– Jag hade min VFU i egenvården på ett apotek och fick ofta stå i kassan och inte öva på att rådge kunder. Upplevde att jag betraktades som extra arbetskraft och inte som student, berättar en apotekarstudent.

Även om studenter utför arbetsuppgifter i verksamheten under sin VFU ska det vara tydligt att deras roll ska vara att lära sig, öva på yrket och omsätta sin teoretiska kunskap i praktik, snarare än att betraktas som personal eller “vikarie” på arbetsplatsen. När Ergo frågade om detta i sin enkät svarade hälften att de instämmer helt, och en tredjedel instämmer delvis på att detta varit tydligt. Omkring en av sex studenter instämmer inte.

– Personalen planerade arbetsdagen utifrån att vi studenter skulle avlasta den, och tog inte in vikarier vid sjukdom utan gav istället oss extra arbete. När vi önskade att utföra särskilda moment vi behövde träna på blev vi istället ombedda att stötta arbetslaget med andra moment. Ibland fick vi kortare raster/uteblivna raster för att vi i princip blev tvingade att hjälpa personalen istället, skriver en student till Ergo. 

Bland de studenter som känner att de snarare betraktats som personal eller vikarie så utmärker sig apotekarstudenterna i antal. Även dietiststudenter, sjuksköterskestudenter och lärarstudenter har fyllt i dessa svarsalternativ. Ibland kopplas detta ihop med att det rådde personalbrist på arbetsplatsen. Utifrån apotekarstudenternas berättelser framgår att apoteken som verksamhetstyp bidrar till en ökad risk att studenter förväntas vara behjälpliga med kunder och att sälja produkter snarare än att öva på att ge rådgivning.

Arbetsbelastning

När det gäller arbetsbelastningen under VFU håller majoriteten med om att arbetsbelastningen var rimlig. Bland de som inte höll med om detta pekar svaren till stor del på att det är kombinationen av att vara på en arbetsplats och samtidigt ha uppgifter i kursen som bidrar till att arbetsbelastningen känns för hög, samt att det är stort tidspress att hinna med allt under VFU:n.

“Uppgifter parallellt med VFU:n som gjorde att det var svårt att vara med 100% och se och lära. Blir en arbetsdag plus plugg.”- Sjuksköterskestudent

Sektion Lära vid Uppsala studentkår gjorde under vårterminen 2025 en enkätundersökning bland studenter på lärarprogrammen. Studenterna fick bland annat möjlighet att lämna fritextsvar, som i rapporten presenterades i olika teman. Sektionen har också fått ta del av det sammanfattade resultatet av Ergos enkät.
–Vi känner igen bilden som framkommer, och flera av punkterna ligger i linje med resultaten från vår egen undersökning, säger Ebba Lopez, ordförande i Sektion Lära.

Några saker som återfinns både i Ergos undersökning och Sektion Läras rapport är dels hög arbetsbelastning under VFU-perioderna, särskilt kopplat till omfattande uppgifter utöver arbetet i verksamheten, samt variation i handledningens kvalitet och omfattning.

Sektion Läras rapport tar också upp resväg och placeringar som något som påverkar studenternas upplevelse, särskilt när placeringarna ligger långt bort eller inte varierar mellan VFU-perioder, då kvalitén skiljer sig på olika platser. Samtidigt finns i stort en positiv inställning där de flesta studenter beskriver VFU som den mest givande delen av utbildningen. 
– Vi i Lära delar alltså uppfattningen att VFU generellt är mycket värdefull men att det finns strukturella utmaningar, säger Ebba Lopez.

Sektion Lära lyfter flera förbättringsområden, som att se över mängden universitetsuppgifter under VFU:n, eller andra, mindre tidskrävande format än skrivuppgifter. De vill även se mer likvärdig handledning genom tydligare information och stöd till handledare, och att planeringen och fördelningen av VFU-placeringar ska förbättras.
 

Vad säger Uppsala universitet?

Coco Norén, prorektor vid Uppsala universitet, har fått ta del av ett sammanfattat resultat av Ergos enkät och delar från studenternas berättelser. Hon understryker att hon som prorektor svarar på Ergos enkätresultat och frågor på en övergripande nivå, då förutsättningar kring VFU skiljer sig åt mellan olika program.
 –Verksamhetsförlagd utbildning, VFU, är en viktig del av många utbildningar, både för studenterna och för arbetsgivarna. Läkarstudenter ska möta patienter och lärarstudenter ska möta elever redan under utbildningen. Det händer att studenter upptäcker att arbetet inte alls motsvarar förväntningarna och bilden de hade på yrket, skriver Coco Norén i ett mejl.

Ett av de problem som kommit fram från Ergos enkät och i samtal med studenter är att förutsättningar för lärande och kvalitén varierar mycket mellan olika VFU-platser. 

Hur kan Uppsala universitet bli bättre på att säkerställa en jämn kvalitét och möjlighet till lärande och praktik på de VFU-platser som förmedlas genom utbildningarna?
– Vi är måna om att VFU-delen av utbildningen håller hög kvalitet och jobbar på olika sätt för att säkerställa detta. Det handlar till exempel om utbildning av handledare på praktikplatsen och uppföljning och besök på praktikplatser. Det pågår också utvecklingsarbeten på flera håll att ytterligare förbättra förutsättningarna för en bra praktik, säger Coco Norén. 
 
Hon påpekar att Ergos enkät inte ger en heltäckande bild av hur samtliga studenter upplever sin VFU, men medger att svaren visar att inte alla tycker att deras praktik motsvarade förväntningarna man haft. 
– Självklart strävar vi mot att varje enskild student ska ha en givande och lärande praktiktid.
 
Pendling och tillfälligt boende på annan ort är förstås oundvikligt då alla studenter inte får plats på studieorten, men finns det något sätt man hade kunnat anpassa eller hjälpa studenter som tvingas lägga mycket tid på pendling, för att underlätta genomförandet av VFU och möjlighet till återhämtning?
– Vi förstår att det kan bli besvärligt att få en praktikplats som innebär pendling. Att hitta tillräckligt många VFU-platser är en utmaning för universitetet och tyvärr kan inte alla erbjudas en plats i närområdet. Frågan om fler VFU-platser är helt central för vår möjlighet att kunna utbilda till exempel fler läkare och sjuksköterskor som är väldigt efterfrågade. Från universitetsledningen jobbar vi aktivt för att påverka både region och kommun att skapa fler platser. Vi har också lyft frågan med politiker både lokalt och nationellt.
 
Utbildning ska vara gratis i Sverige och VFU:n är en obligatorisk del i många utbildningar. Ändå får många studenter bara 75 procent ersättning på extra utgifter från resor och boende, och resterande 25 procent får de betala själva. Hur ser du på de siffror och summor som presenteras?
– Det är rimligt att studenten tar vissa kostnader som uppstår kring VFU:n. Man kan jämföra med kostnader för litteratur på campuskurser. Det finns också extra bidrag att söka för detta. 

*Samtliga studenter som berättat om sin VFU som namnges i artikeln heter egentligen något annat.