Från rollspel till originell svensk fantasy

Erik Granström
Svavelvinter. Första delen i krönikan om den femte konfluxen
Svensk Fantasy

Det första av äventyren utkom 1987 och bar den suggestiva titeln Svavelvinter. Den roman av Erik Granström som under samma titel härförleden givits ut på det nya förlaget Svensk Fantasy är till stora delar baserad på den gamla rollspelsmodulen. Författaren har dock kastat mycket av det tolkienska fantasybagaget överbord, t.ex. alverna, orcherna och dvärgarna, medan annat kölhalats eller tjärats till fräsch oigenkännlighet. De många intrigerna som vävts ihop kan svårligen återges i ett andetag, men så mycket kan sägas att det mesta kretsar kring dyrbar svavelhandel, vapensmuggling, politiska rävspel, lönnmördare, drakdräpare, onda trollkarlar och återuppväckandet av en hel här från hinsides.

Trots den märkliga tillkomsten och denna minst sagt mustiga brygd lyckas Granström ro hem berättelsen med bravur. Berättarglädjen och närvaron går inte att ta miste på. Samtidigt som romanen tar sin fantasivärld på stort allvar lyckas den också förmedla en värme och humor som näppeligen minskas av att författaren mellan varven kastar in allt från litterära, politiska och filosofiska allusioner till rena parodier på fenomen i vår samtida värld.

Lika säkert som att en fantasybok är över 500 sidor lång och innehåller detaljerade kartor med besynnerliga ortnamn, lika säkert är att de helst utkommer i trilogier. Så lär fallet också vara med Granströms krönika. Förhoppningsvis blir fortsättningen lika läsvärd, för vad Svavelvinter visar är att det trots allt går att skapa något nytt och friskt inom fantasygenren. Att det sedan rör sig om ett svenskt original, dessutom baserat på ett rollspelsäventyr, gör knappast bragden mindre.