Sakfel och grundlösa påståenden
I Per Löwdins krönika om förslaget till regelverk för universitetets organisation i Ergo nr 10 finns en rad sakfel och grundlösa påståenden. Det är vidare svårt att utläsa vad som är fakta och vad som är Löwdins egen tolkning. Jag vill därför klargöra några saker.
Det arbete med regelverk för organisationen som universitetet nu gör följer av att högskolelagen förändrats. Ett tydligt krav i den nya högskolelagen är att beslut som rör innehåll och kvalitet ska fattas av personer med vetenskaplig kompetens. Utgångspunkten för vårt arbete har därför varit att värna det kollegiala.
Universitetets berednings- och beslutsprocesser är, som för andra statliga myndigheter, noga reglerade och gäller för alla ärenden. Det gäller alltså även den process som nu pågår. På uppdrag av rektor har universitetsledningen, bestående av rektor, prorektor, universitetsdirektör, de tre vicerektorerna, dekanus för utbildningsvetenskaplig fakultet samt student- och doktorandrepresentanter, fungerat som styrgrupp för framtagandet av det aktuella förslaget. I likhet med våra vanliga rutiner har förslaget gått ut på remiss till alla vetenskapsområden och dess fakulteter.
Per Löwdin hänvisar till kritik som framförts av olika fakulteter, men glömmer att nämna att två av universitetets största fakulteter stöder förslaget. Där har frågan om karriärvägar och läraranställningar väckt mest diskussion, ett område som engagerar alla doktorander inom universitetet.
Löwdin skiljer inte heller på de regler som utvecklas lokalt och de nationella regelverk som vi arbetar under. När det gäller konsistoriets sammansättning är detta reglerat nationellt. Där stadgas att regeringen efter förslag av rektor beslutar om konsistoriets externa ledamöter. Företrädare för lärare, studenter och doktorander väljs inom universitetet. Detta kan inte universitet självt besluta om och har alltså inget med nuvarande förändringar att göra. Utbildningsministern har för övrigt just aviserat att dessa regler för universitetens styrelser ska ses över.
Vidare kommenterar Löwdin universitetsförvaltningen. Argumentet är oklart men värt att nämna är siffror som just tagits fram av Sveriges universitets- och högskoleförbund, där förvaltningskostnaderna vid Uppsala universitet är bland de lägsta i landet.
Det aktuella förslaget har diskuterats flitigt på alla nivåer inom universitetet. Det är bra att diskussionen stundtals varit livlig, det är ett positivt tecken för ett universitet. Alla synpunkter och åsikter är värdefulla när viktiga beslut ska tas. På universitetets webbplats finns all information – proposition, förslag, process, remissvar, tillgänglig för den intresserade. Nu finns ett nytt förslag på konsistoriets bord.
Anders Hallberg, rektor
Per Löwdin svarar: Anders Hallberg är ute och cyklar. För det första har kollegialt styre olika mening. Konsistoriet är ett kollegialt organ, liksom flesta andra styrelser. Kollegialt beslutsfattande i den meningen är inte hotat. Det är däremot det kollegiala styret som innebär att vetenskapliga kollegor (tillsammans med doktorander och studenter) bestämmer över en fakultets angelägenheter.
Att två fakulteter stöder förslaget till ny organisation är ointressant. Att leda ett universitet är lite som att disputera. Det gäller att övertyga om att man har rätt. Förslaget till omorganisation underkändes med siffrorna 6-2. Det intressanta är att sex fakulteter tycker att förslaget är befängt och hur de motiverar sina ställningstaganden. Till skillnad från Hallberg argumenterar de för sin sak.
Det är rent nys att ändringar i högskolelagen skulle motivera den tilltänkta ordningen. Det är dessutom osant att det tagits fram i en beredningsgrupp av den karaktär som Hallberg påstår. Förslaget har tagits fram av universitetsdirektören och kanslicheferna. Det mest pinsamma är att det inte ens motiverats.
Det är ironiskt att Hallberg vill införa någon konstig koncernmodell. Ingen konkurrensutsatt affärsdrivande koncern skulle lägga så stor del av omsättningen som Uppsala universitet gör på förvaltning. Det vore hälsosamt med ett konsistorium som kunde förstå, kritisera och förbättra, eller avslå, de förslag som rektor och andra föredragande lägger fram.
