Urholkad grundutbildning bakom det ökade fusket

För några veckor sen utkom Högskoleverket med en rapport om disciplinärenden på Sveriges högskolor och universitet under 2010. Rapporten visar att 750 studenter blev föremål för disciplinära åtgärder över hela Sverige, vilket är en ökning med 48 procent från året dessförinnan, dock utgör detta endast 0,15 procent av alla registrerade studenter. I samband med rapportens publicering uttalade utbildningsminister Jan Björklund att han är öppen för att införa hårdare straff för studenter som fuskar för att avskräcka från fusk.
Den vanligaste orsaken bakom disciplinärendena är enligt rapporten plagiering som, kort uttryckt, innebär att man använt någon annans material utan att redovisa källan, i ett försök att få materialet att framstå som ens eget. Problemet är att det i dag är oklart när källhänvisning krävs eller inte. Det skapar en godtycklighet och främjar inte rättssäkerheten för studenterna. Att då större delen av fallen som redovisas i Högskoleverkets rapport rör plagiat gör bilden av studenter som fuskande brottslingar snedvriden. Det är skillnad mellan att medvetet ta med sig en fusklapp till tentan och att råka citera fel i en promemoria eller uppsats.
Förklaringar som ges till ökande fall av fusk är att den totala studentgruppen ökat, samt att lärosätena börjat använda sig av verktyg för att upptäcka plagiat. Men snarare beror det antagligen på att resurserna för grundutbildningen urholkats år efter år. Vissa studentgrupper har endast mellan sex och åtta timmars lärarledd tid i veckan. Studenter förväntas läsa 100 procent, jobba 50 procent och därutöver engagera sig i föreningsliv, samtidigt som de ska hinna träffa familj och vänner. Ska studenterna klara av allt detta och sedan hängas ut i media för att de inte lyckades sköta det med 100 procent kvalitet?

Många av de studenter som varit misstänkta för att ha plagierat och som vänt sig till oss på Uppsala studentkår har angett som anledning att de varit för stressade för att hinna bearbeta texten ordentligt innan inlämning. Vi anser att det därför inte räcker att föra statistik över fuskande studenter, istället måste man utreda anledningarna bakom studenters plagiering.
För att få kvalitet i utbildningen måste vi satsa på att studenter ska kunna leva på sitt studiemedel, ha minst 10 timmars lärarledd tid per vecka och en god kommunikation med sina lärare. Därför anser vi att regeringen borde uppmuntra lärosätena till större satsningar på pedagogisk utveckling och ge lärosätena resurser så att studenterna kan få mer handledningstid.

Så nej tack Björklund, studenterna behöver inte hårdare straff för att sluta “fuska”. Att det finns möjligheter att stänga av studenter i upp till sex månader räcker. Studenter behöver mer lärarledd tid och bättre undervisning i hur man skriver akademiska texter, en förmåga vi inte föds med utan behöver lära oss. I ordet lära ingår det att få göra fel för att göra rätt nästa gång. Vetskapen om att man kan få hårdare straff kommer tyvärr inte per automatik ge oss bättre kunskaper i akademiskt skrivande.

Fatma Aksal, vice ordförande med utbildningspolitiskt ansvar, Uppsala studentkår
Lars Niska, vice ordförande med studie-socialt ansvar, Uppsala studentkår
Hanna Stam, studentombud, Uppsala studentkår

nbsp;