Störningsmoment i vardagen del 1 av 758

nbsp;Folk som använder Comfort sköljmedel gul (“sommarfrisk”)

Fram tills för två år sedan har en av Ergoredaktörerna trott att vissa människor helt naturligt dras med en lukt av gammal, sur hud. Det tycktes som att vissa genetiska anlag orsakade denna kroppsodör. Efter ett felval vid sköljmedelshyllan för några år sedan stod det dock klart att folk medvetet väljer att stinka genom att förpesta sin stackars tvätt, och kränka alla närståendes luftrum, med sköljmedlet Comfort gul. Gul är naturens varningsfärg, tänk på det nästa gång du väljer sköljmedel. Varningen gäller även för fabrikatet med mysig bäbis på.

nbsp;

Facebooks messenger-app

Även känd som “En 100 procent fruktansvärd resa från A till Ö”. För det första har man ju blivit tvångsanvändare av skiten. Länge försökte man trycka “inte just nu” när fb föreslog att man kanske skulle skaffa appjäveln, men efter ett tag var inte längre det ett alternativ: antingen skaffar du appen, eller så kan du se dig om i helvetet efter dina meddelanden (eller på datorn, men det är ungefär lika fruktansvärt att gå över till sin dator och sätta igång den när man egentligen bara ville ha lite kvalitetstid med mobben som att brinna i skärselden i all evighet). Internets motsvarighet till tjatsex alltså.

För det andra – i synnerhet, för det andra – så märker ju appen inte när man har kollat på ett meddelande och i vissa fall även svarat på den. Vad i helvete, Mark Zuckerberg? Jag vill inte ha en notification om ett en vecka gammalt meddelande. Är det här framtidens teknik vill jag fan inte ha den. Det känns signifikativt att pushnotisikonen för appen är en pratbubbla med en blixt i, för man känner sig ungefär lika besudlad som Harry Potter blev av Voldemort (vi snackar ärret i pannan) efter att man skaffat den. En del av “ondskan” kommer för alltid bo i din telefon.

nbsp;

Livesändningar på Instagram

“Åh, vad trevligt, någon har gillat min senaste hundbild”, tänker man glatt när man ser Instagramikonen på sin telefon. Men nänä, det är en bekants bekants bekant som man av någon anledning inte har avföljt som SÄNDER LIVE. Instagramkontakten är antagligen inte någon platinasäljande artist utan en lätt depressiv före detta kursare som tror att hens dag blir bättre om hen får inta sin powersmoothie i bowl offentligt, och kanske till och med få sju likes för att hen peppar sig själv med Mia Törnblom-citat.

nbsp;

Att sätta i kontakter

Varje dag tvingas man famla, kämpa, böja sig, trycka – misslyckas – trycka igen innan man kan få igång den jävla mysbelysningen eller vad det är man ska ha el till. Ännu värre är de när man ger sig på en grövre kontakt för utomhusbruk som har en sådan där spärr. *går in hämtar en gaffel, rätt in i uttaget bara för att slippa leva mer*. Ergoredaktionen är enig om detta obehag och entreprenörsandan vaknar plötsligt till liv – varför har ingen gjort de små hålen utformade som en tratt?

nbsp;

Lösenord

I det postpostmoderna samhället finns världen ett klick bort. Ja, och minst åtta olika lösenord då. Vad du än ska göra – betala, få betalt, se en film, lämna in ditt examensarbete eller åka buss, måste du hålla reda på lösenord. Och gud förbjude att du använder samma lösenord på två ställen, det har gett ödesdigra konsekvenser har vi fått veta. Men vad är egentligen värst – att någon obehörig kan ditt lösenord än att inte ens du själv gör det?

nbsp;

Nätverk

Karriärnätverk, talangnätverk och feministnätverk. De är minst sagt populära, spindlarnas verktyg för att fånga sina byten. Det går knappt att gå in på Facebook eller öppna en tidning utan att den där klibbiga väven som ska föra oss värnlösa flugor närmare varandra gör sig påmind. Hur många gånger per vecka försöker någon intala dig att ditt enda hopp är att ingå i ett nätverk? Du vet väl att bästa sättet att få ett jobb är att NÄTVERKA? Nä fy fan alltså, vi slår ett slag för att var och en kan vara sitt eget talangnätverk. Det är ändå inget kul att jobba (om inte jobbet går ut på att skriva bittra listor alltså).

nbsp;