Historiskt jazzmöte
Mässingshorn i varierande storlek blänker vid reflektionen av strålkastarljusen. När alla blåsinstrument tillsammans brister ut i en ny låt är det som om rummet hoppar till, likt en startmotor som fått fart. Under stora salens väldiga lampkronor virvlar de första dansparen in på fiskbensparketten. Några av dem tillhör orkestrarnas respektive dansgrupper, Baletten och Attrapperna, vilka brukar ackompanjera sina orkestrar med spexiga shower. Ikväll kommer de inte att uppträda, utan delar istället golvet med socialdansare som kommer på fredagar för att dansa till den levande storbandsjazzen.
Framme vid garderoben står Lisa Persson och Anna Axelsson som just bytt om från vinterskor till medtagna tygskor. Det visar sig att Lisa egentligen kommer från Uppsalas dansförening Swingkatten som brukar dansa ett par gånger i veckan. Det är inte ovanligt att hon är här och dansar på fredagar.
– Orkestrarna brukar spela varannan fredag. Ibland hyr de in oss från Swingkatten för att dansa med dem, men vi uppträder inte som Baletten och Attrapperna, utan dansar bara socialdans.
Anna har bara varit här en gång tidigare. Hon är inte student längre, men här behövs varken kårleg eller medlemskap i någon dansförening. Det är bara att komma hit och dansa. Någon längre erfarenhet av swingdans behövs inte heller.
Stämningen är öppen och opretentiös, men likväl förväntansfull. Dansparen rör sig snabbt och lätt mellan andra dansande par för att ta sig fram till de öppna ytorna. En kvinna bär ett par röda klackskor som ser ut att komma från 50-talet. Hon har klänning och dansar med en jämnlång man helt klädd i svart. Deras fötter smeker golvet som i en tango snarare än att de hoppar och kickar i luften som i lindy hop (eller jitterbug). Längs med stora salens väggar fylls det på med allt mer folk ju senare klockan blir. I ett hörn går det att se nybörjare lära sig ta ett par grundläggande steg till musiken. Överallt syns de dansade paren hjälpa varandra hitta nya steg och variationer.
Phontrattarne får äran att inleda kvällen med ett 45 minuter långt set. De var också Norrlands första blåsorkester. 1956 samlades Phontrattarnes förfäder, då med endast tre trumpeter, en klarinett och en tuba. Den första spelningen var på nationens balkong efter mösspåtagningen Valborgsmässoafton 1956. På bara ett par år ökade emellertid antalet duktiga musikanter och arrangemang i repertoaren och det blev för trångt bland trattarna. 1958 bröt sig en grupp ut ur Phontrattarne för att bilda Attraktionsorkestern. Intresset för att vara med i orkestrarna har knappast kommit att avta sedan dess. Denna kväll står det cirka 40 musikanter och sångare sammanlagt på scenen.
Phontrattarnes Annika Björklund och Attraktionsorkesterns Sophia Hallgren är båda ordförande i sin respektive orkester. Det betyder att de har det övergripande ansvaret för föreningsverksamheten både socialt och organisatoriskt. Alla hjälps emellertid åt att dela ansvaret för verksamheten. Det kan vara allt från att vara ansvarig för att skriva musik, ordna mötesfika, boka konserter till att sy danskläder vid sidan om showerna. Båda banden söker för närvarande nya medlemmar, både musikanter och dansare.
– Vi vill gärna behålla den goda kvalitet som vi har haft hittills, därför är vi tvungna att ha auditions, säger Sophia Hallgren som själv spelar trumpet i Attraktionsorkestern.
Annika Björklund håller med om vikten av att hålla hög ambitionsnivå. Det gemensamma engagemanget inom föreningen bidrar även till det sociala, menar hon.
Strax innan midnatt intar de båda orkestrarna scenen samtidigt för att spela ihop. Nu syns svettpärlor i pannan och leende läppar på de flesta i stora salen. Det har repats in ett par låtar som de ska spela tillsammans, men först spelar de några låtar var i ett vänskapligt ”battle of the bands”. Baletten och Attrapperna hejar på musikanterna när de spelar. Phontrattarne är kända för att spela mer klassiska schlagers och gammal jazz, medan Attaraktionsorkestern spelar lite mer soul och funk. När någon i den ena orkestern solar applåderar den andra orkestern.
Jag ser Lisa och Anna virvla runt och dansa med olika personer för varje låt. Både män och kvinnor bjuder upp. Åldrarna går från recentiorer upp till sedan länge universitetsutflugna seniorer. Att hitta en danspartner verkar inte vara något problem.
– Så länge det inte går för fort går nästan allting bra, säger Lisa Persson glatt.
nbsp;
Sara Farhoudi
