Skräpig ljudmiljö

1 500 studenter från fem olika högskolor svarade på en enkät med frågor om ljudmiljön i lärosätenas lokaler. Resultaten från respektive lärosäte liknar varandra, och det tyder, enligt HRF, på att dålig ljudmiljö är ett generellt problem på Sveriges högskolor och universitet.
– Jag blev jätteförvånad över resultatet, att det kan vara på det här sättet idag, säger Jan-Peter Strömgren, HRF:s förbundsordförande och den som tagit initiativet till undersökningen.

Jan-Peter Strömgren drar sig till minnes 50-talets stora miljökampanj Håll Sverige rent.
– Den syftade till att inte skräpa ner och att plocka upp efter sig. Men ljudmiljön har hamnat i skymundan – trots att den är full av skräp. Det skräpet syns inte på samma sätt, säger Jan-Peter Strömgren.

Ventilation, surr från dörröppnare, teknisk undervisningsutrustning och andra maskinljud upplevs som störande. Men det som stör allra mest är, enligt undersökningen, andra människor – som skrapar med stolar eller pratar högt.

En stor del av de studenter som svarat att de besväras av störande ljud uppger att det leder till svårigheter att koncentrera sig på studierna, problem med att höra föreläsaren och att de blir trötta och får svårare att komma ihåg saker.

Deltagarna i enkätundersökningen bestod till största delen av normalhörande studenter. Andelen hörselskadade som varit med motsvarar befolkningen i stort.
– Dålig ljudmiljö är inte ett problem bara för hörselskadade. Det är ett problem för alla, säger Jan-Peter Strömgren.

HRF:s reaktion på undersökningsresultatet är att lokalansvariga bör börja med att kartlägga de ljudmiljö- och hörbarhetsproblem som studenter och personal upplever.
– Högskolor och universitet skulle redan nu kunna ta in akustiker som ser över detta och vad man kan göra för att förbättra ljudet, säger Jan-Peter Strömgren.

Lennart Ilke är byggnadschef och ansvarar för lokalförsörjningen vid Uppsala universitet. Han berättar att man alltid har ljudmiljön – liksom ventilation, el och så vidare – i åtanke när man bygger nytt eller bygger om.
– Då anlitar fastighetsägaren konsulter med kompetens på akustik och ljudmiljö som projekterar och redovisar vad som behöver göras. När det gäller ljudmiljön handlar det mycket om att ha ytor som absorberar ljudet så det inte studsar runt hela tiden, säger Lennart Ilke.

Vissa miljöer på universitetet är extra svåra ur ljudmiljösynpunkt, enligt Lennart Ilke.
– Det kan vara svårt att få till den nivå man skulle önska när så många människor befinner sig på samma plats, som i restaurangmiljöer.

Där förekommer hela tiden röster och slammer från porslin. Då hänger det, enligt Lennart Ilke, mycket på inredningen – till exempel stolar, hur många hårda ytor som finns och huruvida det ska hängas upp gardiner eller inte.

Det finns åtminstone en plats vid Uppsala universitet som inte håller måttet.
– I universitetshuset är akustiken inte tillräckligt bra i vissa delar. Där skulle det behövas sättas in absorberande material, men det är svårt på grund av antikvariska skäl. I nyare byggnader har man med ljudtänket från första början, säger Lennart Ilke.

I ett rum på campus Engelska parken sitter konstvetarstudenten Clara Lindsjö, filosofistudenten Elsa Runnquist och Elin Aspberg som läser retorik. De sitter hukade över datorer och skrivblock. Just här är det ganska tyst – smatter från tangentbord är det enda som hörs. nbsp;
– Det är skönt när det är lite ljud i rummet, då behöver man inte fokusera på att själv vara knäpptyst. Det värsta är när det är så tyst att man knappt vågar nysa, säger Clara Lindsjö och får medhåll av de andra.
– Ett mumlande och ett bakgrundssorl är oftast skönt, säger Elin Aspberg.
– Det finns få skrikiga miljöer vid universitetet, tycker jag. Folk anstränger sig inte direkt för att väsnas, säger Elsa Runnqvist.

Alla tre tycker att det går bra att höra vad föreläsaren säger på föreläsningarna. Det de upplever som mest störande är olika typer av maskinljud, snarare än andra studenter.
– Brummande ventilation och lamporna vid bokhyllorna i biblioteket som hela tiden surrar – det är störande, säger Clara Lindsjö.