Välfärdssamhällets blinda fläck

När tv-programmet Uppdrag granskning i januari i år ifrågasatte siffrorna över barnfattigdom som presenterats av Rädda barnen var det ett tydligt exempel på något Stina Fernqvist tar upp i sin forskning; att media och politiker inte vill se barnfattigdom som ett problem i Sverige.
– Det är på framskjutna positioner i media som det här ifrågasätts. Vi talar om ledarplats i Dagens nyheter, säger hon.

Ofta handlar det om att förminska problemen.
– Det brukar sägas att det skulle röra sig om barn som ”inte kan konsumera som andra”. Men det här är barn vars föräldrar inte har råd med mediciner, som inte har mat i slutet av månaden, som lever under vräkningshot, säger Stina Fernqvist, som i sina intervjuer med sjutton barn mellan sex och arton år tagit del av en verklighet hon beskriver som ”ganska långt ifrån att ’inte ha rätt iPhonemodell’”.

Stina Fernqvist använder sig omväxlande av begreppet ekonomisk utsatthet, men tycker också det är viktigt att prata om just nbsp; fattigdom.
– Det är en viktig poäng att göra det. Relativ fattigdom – att inte kunna leva på samma nivå som de andra i ett samhälle – är fattigdom. Att utgå från ett absolut mått där fattigdom likställs med begränsade möjligheter att överleva vore att underkänna välfärdsstatens funktion, säger hon.

Förnekelsen av situationen blir en del av det kollektiva medvetandet, menar Stina Fernqvist. Man ser inte fattigdom i Sverige som ett riktigt problem.
Men varför?
– Vi lever i tron att vi lever i en välfärdsstat där det här inte ska finnas.

Samma sak gäller barnen, berättar Stina Fernqvist, och hänvisar till en del i forskningsprojektet där skolbarn tillfrågats om sin syn på fattigdom.
– Berättelserna handlade om något som fanns för länge sedan, eller något som finns långt borta – bland gatubarn eller i ett Sverige före folkhemmet, säger Stina Fernqvist.

I sin forskning har hon särskilt intresserat sig för hur barnen handskas med saken, vilka vardagsstrategier de har för att förhålla sig till fattigdomen, till exempel för att dölja den och verka ”normala” – och för att hjälpa familjen att spara pengar. En återkommande företeelse var hur medvetna barnen var om familjens ekonomi.
– De vet precis vad den nya soffan kostade, vad man inte ska slösa pengar på, att man inte ska bjuda in sina kompisar på mellanmål. De tar ett utökat ansvar och har en medvetenhet om pengars värde och betydelse.

Ett exempel är en tjej som berättar att hon måste förvarna en vecka innan om hon ska på utflykt med klassen, säger Stina Fernqvist och fortsätter:
– Jag diskuterar vad det kan ha för betydelse för deras identitetsskapande. Barnpositionen som vi uppfattar den i västvärlden associeras normalt inte med ansvar, långsiktighet och återhållsamhet, säger hon.

Fattigdomen påverkar alltså inte bara barnen materiellt, utan även deras självbild. Och även om barnen inte själva läser tidningarna eller ser på Uppdrag granskning, så påverkas de av den allmänna uppfattningen, resonerar Stina Fernqvist.