Mot djurförsök på olika sätt

De står på Stora torget med handskrivna plakat och en mikrofon. Några har klätt sig i vita labbrockar och munskydd. I en bur på marken hukar en person i lurvig apdräkt. Fingrarna sticker ut genom gallret. nbsp; Bredvid ligger en stor handtillverkad spruta i foliepapper. Studenten Ditte Enhorn förklarar att det är World day for animals in laboratories, det är därför personer från Djurrättsalliansen och Djurens Rätts ungdomsgrupp Uppsala samlats för en manifestation.
– Vi vill få folk att komma ihåg att det är många djur som far illa i forskningen. Det behöver inte vara så. Det är en ekonomisk fråga som gör att det ser ut som det gör.

Hur menar du?
– Det är inte ovanligt att enskilda aktörer utför övergrepp av rent besparingsmässiga skäl, till exempel klipper tår av musbebisar bara för att få DNA, börjar hon, och fortsätter:
– Idag finns alternativa metoder. Men det krävs mycket mer statliga anslag för att utveckla dem. Kunskapsnivån är låg, därför satsas det för lite pengar på djurfria metoder, säger Ditte Enhorn.

Hon tycker det behövs en samordnande myndighet som förklarar värdet av alternativa projekt och som ger pengar till enbart utvecklingen av moderna, djurfria metoder.
– Det finns inga riktade pengar för alternativ forskning. Bidraget som går dit är inbakat med bidrag som går till att förbättra för försöksdjuren. Alltså vet en inte om pengarna endast går till att undersöka hur möss trivs i tunnlar – istället för att utveckla nya behandlingsmetoder.

Ditte Enhorn har länge haft intresse för djurrätt och varit engagerad i olika djurrättsgrupper. Sedan i höstas är det Djurrättsalliansen Uppsala, där hon bland annat ordnar vegancafé en gång i veckan, delar ut informationsblad och diskuterar djurrättsfrågor med övriga medlemmar.

Föreningens motto är ”djur fria från förtryck”. Vad innebär det?
– Djur har rätt att leva för sig själva, de är individer med känslor. Men maktstrukturerna i samhället gör att människor har möjlighet att utnyttja andra. Det sker på olika sätt: i forskning, konsumtion, cirkusar, sport… Det måste förändras.

Men det finns lagar som ska se till att försöksdjurens villkor är drägliga?
– Det är klart att det för djurindividen är bättre att hen mår så lite dåligt som möjligt. Men de hålls i onaturliga miljöer där de inte får utlopp för sina behov. Och det går inte att säga hur någon mår. Djuren har aldrig godkänt det de utsätts för. nbsp;

Alla läkemedel som finns på marknaden är testade på djur. Ditte Enhorn tycker inte att man ska undvika mediciner om man är sjuk, däremot bör man själv engagera sig mot en förändring i framtiden.
– Det är det mest konstruktiva. Att manifestera mot djurförsök, skriva insändare, skicka brev till politiker, väcka opinion.

Sju av tio svenskar kan acceptera djurförsök i forskning om syftet är att bota sjukdomar – enligt en opinionsundersökning som genomfördes på uppdrag av Vetenskapsrådet år 2008. Vad får du för reaktioner när du berättar om ditt engagemang för djuren?
– Jag har pratat med försöksutövare och de brukar säga att det inte finns några andra alternativ. Då går de inte att diskutera mer för de har kört fast i att det inte finns andra vägar att gå än att göra djurförsök. Det är väl ett sätt att rättfärdiga det en gör.

***

Ergo har varit i kontakt med en av personerna som står bakom en blogg mot djurförsök i Uppsala. Bloggen säger sig söka efter den ”plågsamma sanningen om djurförsöken i universitetsstaden”. Helt ohämmat publiceras forskares kontaktuppgifter, adresser och foton på personers privata trappuppgångar.
– Vi uppmuntrar inte folk att utföra brott. Vi vill bara visa upp att dessa människor finns på riktigt och att försöken skulle försvinna om de slutade utföra dem. Vi pinpointar personen helt enkelt – ett sätt att slippa vara allmän och peka ut någon oskyldig. Detta är självfallet obehagligt för den som blir utsatt. Speciellt eftersom de säkerligen skäms för att de plågar djur, skriver en av bloggarna till Ergo.
Personerna bakom bloggen anser inte att djurförsök är befogat, med undantag av ”observationer av vilda djur, eller djur som är patienter”.

På Uppsala universitet är man väl medveten om bloggen.
– Vi vet att den finns. Men deras ambition är mer av granskande karaktär än direkta hot, säger Christina Boman, säkerhetschef vid Uppsala universitet.

Hon fortsätter:
– Som svensk myndighet råder offentlighetsprincipen för universitetets verksamhet, och vi lever i ett land med det fria ordet. I bloggar får man vädra sina synpunkter öppet, men naturligtvis inte hota människor.
Enligt Christina Boman får de som känner sig utsatta, och som kontaktar universitetets säkerhetsavdelning, den hjälp de behöver.