Edda i nytt ljus

Maja Bäckvalls svar på frågan varför hon valt att studera isländsk handskrift från medeltiden kommer blixtsnabbt:
– Hur kan man inte vara intresserad av medeltiden? Tänk att få komma nära människor som levde för så många år sedan. Det finns så mycket och unikt material bevarat från den tidsepoken.

Det Maja Bäckvall har undersökt är dikter i en handskrift som heter Uppsalaeddan. Det är en version – eller en avskrift – av det kända isländska verket Edda, som antas ha skrivits på 1200-talet av författaren Snorre Sturlasson. Någon ”orginaltext” av Snorres Edda existerar inte, utan de avskrifter som finns, fyra stycken, är alla skrivna av någon annan person.
– Edda är en lärobok i poesi, men den innehåller också berättelser om nordisk mytologi eftersom det hänger ihop med hur man konstruerade poesin. Moderna berättelser som du läser om exempelvis asaguden Tor härstammar från Edda.

Det finns två typer av syften när man studerar Edda, berättar Maja Bäckvall. Det vanligaste är att forskaren vill komma åt vad den ”sanna” versionen är – vad som borde ha stått i handskriften snarare än vad som faktiskt står där. Det andra syftet, som Maja Bäckvall har, är att lägga fokus på människorna och ta reda på hur en tänkt läsare på medeltiden kan ha läst och uppfattat dikterna.
– Jag är trött på den här skattjakten efter en slags ”orginaltext”. Det känns viktigare att studera texten på sina egna villkor och inte jämföra den med andra.

Varför Maja Bäckvall valde att undersöka just Uppsalaeddan har att göra med att den skiljer sig så pass mycket från de övriga fyra avskrifterna.
– Uppsalaeddan anses i modern forskning innehålla många avvikelser och vara korkat skriven.

Hon fortsätter:
– Säger man att en handskrift är dålig så säger man också att personen som skrev av den inte visste vad den gjorde. Det känns märkligt att någon på 2000-talet anser sig veta mer om fornnordisk isländska än vad personer som levde på den tiden gjorde. Och nbsp; behöver något som avviker från normen verkligen ha skrivits fel?

Den som har gjort avskriften Uppsalaeddan är anonym. Varken uppgift om namn eller könstillhörighet finns.
– Det enda man vet är att skrivaren måste ha haft någon form av utbildning. Eftersom handskrifter ofta skrevs i kloster kan det ha varit både munkar och nunnor som skrev.

Trots sitt namn har Uppsalaeddan ingen koppling till Uppsala – mer än att handskriften finns bevarad på Carolina Rediviva.
– Det var ofta så förr, att skrifter fick namn efter staden eller det biblioteket de bor i, säger Maja Bäckvall, som älskar att ”hälsa på” boken på biblioteket. Men för studien fick hon tillgång till digitala fotografier av handskriften.
– Genom olika metoder har jag sedan försökt ta reda på om det som anses vara ”felaktiga och dåliga avskrivningar” är medvetna avvikelser från skrivarens sida, eller om det bara är slarvfel, förklarar hon.

Maja Bäckvalls resultat visar att det som av många anses vara felaktigheter i Uppsalaeddans dikter, har skrivits avsiktligt och förståtts av en medeltida läsare. nbsp; Hon hoppas att den slutsatsen ska ge en ny bild av verket.
– Jag vill bidra till att folk får mer respekt för handskrifterna var för sig, och inte bara ser dem som källor till ett förlorat original.