Sjuklig rädsla för redovisningar
Blir du skakig och får hjärtklappning av att stå inför klassen och redovisa? Då är du i gott sällskap: omkring 25 procent av befolkningen känner oro inför detta.
– Rädslan att tala inför grupp är kanske den allra vanligaste rädslan överhuvudtaget. Den är till och med vanligare än den för ormar eller spindlar, säger Tomas Furmark, professor i klinisk psykologi vid Uppsala universitet.
Men alla som är rädda för att tala inför grupp har inte social fobi, eller social ångest, som Tomas Furmark forskar på.
– Gränsen mellan normal rädsla och social fobi är visserligen flytande, men för att få diagnosen social fobi måste rädslan vara handikappande och störa livet på ett påtagligt sätt.
Handikappande är den om du exempelvis känner dig nödgad att tacka nej till en utbildning eller jobbefodran, bara för att undvika att ställas inför situationer som ställer krav på muntliga framträdanden. Även andra situationer – som att mingla på en fest, fika i personalrummet eller inleda samtal med okända – nbsp;blir tufft för den som har social fobi.
– Rädslan kan alltså gälla både prestations- och umgängessituationer. Att ha ett liv som genomsyras av undvikanden blir förstås inte kul i längden, säger Tomas Furmark, som sedan 1990-talet ägnat sig åt forskningsstudier som rör behandling av social fobi.
Bland annat har han och kollegor tidigare kunnat visa att en viss kärngrupp i hjärnans tinninglob, amygdala, är mer aktiv när personer med social fobi talar inför en grupp, jämfört med personer som inte har diagnosen. Att aktiviteten normaliseras av både kognitiv beteendeterapi, KBT, liksom läkemedelsbehandling, har också konstaterats i undersökningar.
– Vi lägger en pusselbit i taget och nu är det dags för en ny, nbsp; säger Tomas Furmark. nbsp;
Den studie som nu startas innebär att deltagarna – nbsp;som gemensamt har rädslan för att tala inför en grupp – antingen få behandling med ett SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagshämmare) eller en aktiv placebo under nio veckor. Syftet är att ta reda på hur hjärnans aktivitetsmönster påverkas av behandlingarna, för att därmed kunna svara på vilka förändringar i hjärnan som ligger bakom ångestlindring.
– Vilka är de specifika verksamma mekanismerna i behandlingen som lindrar? Det vet vi faktiskt fortfarande inte idag.
För att söka svar används de olika hjärnavbildningsmetoderna PET och magnetkamera. Deltagarna undersöks både före och efter läkemedelsbehandlingen.
Det finns en etisk aspekt i sammanhanget, poängterar Tomas Furmark. nbsp; Aktiv placebo – nbsp;som vissa deltagare lottas till – saknar en farmakologiskt verksam substans. Därmed förväntas den inte ge någon ångestdämpande effekt.
– Oavsett vilken läkemedelsgrupp deltagaren slumpas till vill vi ge alla en reell möjlighet att få en effektiv behandling. Därför kommer samtliga erbjudas internetbaserad kognitiv beteendeterapi i ytterligare nio veckor.
Personerna får då aktivt arbeta med sina tankar i olika övningar, samtidigt som de får feedback från en e-terapeut.
– För oss blir det intressant att se om deltagarna kan få ytterligare tillskott i behandlingen, när den efterföljs av KBT, säger Tomas Furmark.
Han fortsätter:
– Förhoppningen med den här, och en serie andra studier, är att vi ska kunna svara på varför behandling fungerar eller inte. Att studera hur hjärnan påverkas kan då dessutom ge kunskaper om orsakerna till att ångestproblemen uppstår.
