Annons
Annons
Michaela von Kügelgen i halare/ovve
Michaela von Kügelgen var själv primärt aktiv i en studentorganisation under sin studietid, men valde en nation som skådeplats i romanen för att enklare kunna föra samman karaktärer från olika fakulteter.
Foto: Niklas Sandström/Förlaget

Verklighetsflykt till en annan nations nation


– Den handlar om allt det där man inte får göra just nu, men kanske längtar efter – gå på sits, hångla med någon eller kramas med 500 pers på ett dansgolv.
Ergo har pratat med finlandssvenska författaren Michaela von Kügelgen som skrivit en feelgoodroman om nationslivet på andra sidan Östersjön.

Det slår mig just som jag ska ringa att Helsingfors ligger en timme före oss, så samtalet inleds med en ursäkt för att jag inte tagit höjd för att mitt klockan 11 ju är hennes klockan 12.

– Ingen fara, jag är ganska van att ha att göra med svenskar så jag antog att du menade nu, försäkrar Michaela von Kügelgen, lätt pustig då hon passar på att ta en promenad samtidigt som vi pratar.

Än råder inget utegångsförbud i Helsingfors, men landskapet Nyland, där Helsingfors ligger, är sedan slutet av mars avspärrat för att begränsa spridningen av coronaviruset. Anpassningar behöver förstås göras i alla möjliga avseenden och för Michaela von Kügelgen innebar det att lanseringsfesten av hennes nya bok Nationen fick ske virtuellt 27 mars.

– Jag hade planerat festen i mitt huvud under flera år, men för några veckor sedan gick det upp för mig att den inte skulle bli av som det var tänkt. Så vi körde via Zoom istället. Det blev faktiskt jätteroligt! Det var “bring your own bubbel” och folk fick ställa frågor om boken. Vi försökte oss till och med på att sjunga snapsvisor, men det var lite för svårt med lagget, säger hon.

Just på grund av det rådande läget tror hon att Nationen kanske kan fylla en viktigare funktion än den hade gjort under normala omständigheter.

– Jag hoppas att den kan fungera som en verklighetsflykt. Den handlar om allt det där man inte får göra just nu, men kanske längtar efter – gå på sits [= sittningar], hångla med någon eller kramas med 500 pers på ett dansgolv.

Foto: Niklas Sandström/Förlaget


Annons

Annons

“Nationen” föddes som idé redan 2014 i samband med “National novel writing month” – ett internetbaserat skrivprojekt där tanken är att deltagarna ska producera ett råmanus på minst 50 000 ord under en månad. Men mycket hann komma emellan – som färdigställandet av debutromanen Vad heter ångest på spanska? som släpptes 2017 – innan Nationen kunde få huvudrollen i Michaela von Kügelgens skrivarliv.

– Det mesta jobbet gjordes under fjolåret och hösten 2018, men romanen och karaktärerna hade funnits med mig väldigt länge. Nu känns det nästan overkligt att de är ute i världen och att jag inte längre kan påverka deras öden. Men kanske är de glada att äntligen ha blivit utsläppta?

Romanen utspelar sig under ett läsår och kretsar kring den fiktiva studentnationen Västra Nylands Nation i Helsingfors och tre av dess medlemmar: 19-årige Mikael som sökt sig till journaliststudier som en plan B efter att hans handbollsdrömmar gått i kras, duktiga flickan Astrid som drömmer om att bli nationsordförande, och överliggaren Saga, vars vänner har gått vidare i livet och skaffat familj och villa.

– Det finns något av mig i alla karaktärer, annars tror jag att det hade varit svårt att gå in i dem på ett trovärdigt sätt, förklarar Michaela von Kügelgen.

Hon har handbollen och journalistiken gemensamt med Mikael, har alltid varit något av en duktig flicka, som Astrid, och känner igen sig i Sagas singelskap. 

– Nu är jag i ett förhållande, men jag har tidigare känt som henne. När många vänner gifte sig och bildade familj och jag själv satt kvar här i Helsingfors i min etta.

Själv var hon inte i huvudsak nationsaktiv under sin studietid vid Helsingfors universitet, där hon läste journalistik, utan mer involverad i StudentOrganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan.

– Men jag valde en nation i boken för att det kändes roligare att skriva om studenter från olika fakulteter än tre journaliststudenter eller något liknande.

 

"Den är kanske inte till för den som hatar snapsvisor och sits, men jag har inte försökt pleasa de personerna heller."

Foto: Niklas Sandström/Förlaget


Av det Michaela von Kügelgen berättar om studentlivet och studentnationerna i Helsingfors kan jag dra slutsatsen att mycket är snudd på identiskt med våra uppsaliensiska diton, men det får mig också att undra hur tillgänglig boken är för läsare utanför den här speciella bubblan?

– Jag tänkte inte så mycket på om de som inte är insatta i studentlivet kommer att förstå. Mina studieår var fantastiska och jag ville fånga det där och har kanske skrivit den delvis för mina studiekompisar. Men jag tror nog att alla kan sugas in i handlingen. För alla som har varit en del av den här världen kan det vara en nostalgitripp och för de som ska börja plugga kan det fungera som en introduktion till studielivet. Den är kanske inte till för den som hatar snapsvisor och sits, men jag har inte försökt pleasa de personerna heller.

För läsaren som känner sig helt lost har Michaela von Kügelgen dock inkluderat en ordlista längst bak i boken.

– Den kanske främst riktar sig till svenska läsare i och med att jag använder en del finlandismer och finlandssvenska uttryck, men den kan även fungera som en introduktion till termerna för finlandssvenskar som inte har studerat eller som ska studera.

En del av orden i ordlistan är bekanta även för de som rört sig i Uppsalas nationsvärld – inspektorer och herrmiddagar är till exempel identiska i både namn och funktion på båda sidor Östersjön – medan andra bör göra även nationsräven tacksam att de finns definierade. Det vi kallar reccar/recentiorer kallas i Helsingfors för “gulisar” (från ordet gulnäbb) och en overall, som av Uppsalas overallbärande TekNat-studenter kallas för ovve, heter “halare”.


Trots att boken släpptes för bara några dagar sedan har Michaela von Kügelgen redan fått en del respons, både privat och i press.

– Helt okända människor har hört av sig på Instagram och sagt att de tyckte om den. Även om det kanske är lite tråkigt att lyfta fram så blev jag väldigt glad av att en kille hörde av sig och sa att han tyckte boken var väldigt bra, för jag har hoppats att boken ska hitta till unga killar också.

Svenskfinlands största dagstidning Hufvudstadsbladet och Svenska YLE publicerade i fredags recensioner av Nationen.

– Jag vaknade jättetidigt av mig själv på fredagsmorgonen för att jag visste att det var recensionsdag och satt och uppdaterade siter hela tiden för att se om det hade publicerat något. Och fast de recensioner jag läste var övervägande positiva så började jag gråta. Det kändes så sjukt, jag har liksom jobbat med boken under flera år och nu finns den där ute och är inte längre bara min, man blir så sårbar. Men samtidigt som jag inte vill bli sågad så är det på något vis ändå fint att folk läser den och känner något. Jag blir mer nöjd om jag gör någon riktigt riktigt upprörd än om jag bara får ett okej mottagande, för då känns det som att jag ändå lyckats med något.

Kort om Michaela von Kügelgen


Född: 1986
Bor: Helsingfors, där hon också är född och uppvuxen
Jobb: Författare och frilansjournalist. Har drivit eget företag i fem år.
Utbildning: Magisterexamen i kommunikation från Statsvetenskapliga fakulteten och journalistik vid Svenska social- och kommunalhögskolan, båda vid Helsingfors universitet.
Nation: “Jag var framför allt aktiv i StudentOrganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan, StudOrg i folkmun, men även lite vid Nylands nation. Vår organisation hade ingen egen lokal så vi brukade anordna fester på Nylands nation.”
Fritidsintressen: Handboll och yoga.
Böcker: Debuterade med romanen Vad heter ångest på spanska? 2017. Hon är aktuell med underhållningsromanen Nationen som gavs ut i mars i år på Helsingforsbaserade Förlaget som ger ut böcker på svenska. Hon arbetar i skrivande stund på en tredje roman som hon beskriver som “en finlandssvensk Bridget Jones”.

 

Michaelas tips till studenter med skribent- och författardrömmar:

“Om du gillar att skriva så försök att lägga åtminstone 15 minuter på att skriva något varje dag. Det räcker att det är ett längre Instagraminlägg, dagboksanteckningar eller ett blogginlägg, poängen är att du använder orden. Tänk på skrivandet som vilket hantverk som helst – det krävs att du övar. Jag får ångest av folk som tar en månad ledigt för att skriva, det ger en bara prestationsångest. Jag tror också att det är viktigt att uttala dina mål högt. Berätta för en kompis att du vill bli skribent, då är det större sannolikhet att du anstränger dig och lyckas.”

Vinn ett exemplar av Nationen!

 

Vilket är ditt bästa/värsta nationsminne? Skriv till oss och berätta! Vi lottar ut ett exemplar av Michaela von Kügelgens nya bok Nationen bland de som svarar.

Mejla cred@ergo.us.uu.se senast 15 april.

 

Tävlingen är avgjord!


Vinnare av Nationen blev Eric Lennerth med minnet från sin första vårbal:

"Mitt bästa nationsminne är från min första vårbal, när jag var ansvarig för att ta hand om nationens gäster från andra nationer. Efter avslutad sexa skulle vi spela kubb och crocket i Ekonomikumparken men det regnade så vi satte oss i nationshuset och spelade spel istället. Runt klocka sex på morgonen tog jag och en skåning varsin flaska skumpa som var kvar efter Valborg och gick runt i nationshuset och sjöng sånger. Det slutade med att skåningen somnade på trappan till nationshuset, värdigt klädd i frack och allt."

 

Läs mer

2019-12-18 13:34
Musiken har etsat sig in i läkarstudenten Solmaz Mizanaghasi, både bildligt och bokstavligt talat, sedan vi senast…
2019-12-18 11:40
Efter tre och ett halvt år på sin utbildning tar Susanna Wärmegård uppehåll, samtidigt som sambon flyttar till…
2019-11-27 15:08
Giuseppe Paternò var 94 år när han för två år sedan skrev in sig på universitet i Palermo. Nu har det tredje läsåret på…