Annons
Annons
Solmaz i sjukhuskläder
I fyra och ett halvt år har Ergo följt studenten Solmaz Mizanaghasi i intervjuserien "De kallar oss studenter". Snart är hon redo att bli AT-läkare.
Foto: Privat

Keeping up with Solmaz Mizanaghasi


För många har pandemiåret varit allt annat än händelsefullt på ett personligt plan. För läkarstudenten Solmaz Mizanaghasi har det fungerat ganska bra att i huvudsak studera hemifrån, men så har hon ju också emellanåt klämt in en del betydligt mindre vardagliga sysslor. Som att bevittna en födsel.
–  Jag slogs av hur extremt häftig kvinnokroppen är!

Världen står fortsatt i brand och för andra gången sedan vi först sågs 2016 träffas vi över en skärm snarare än en fika. Läkarstudenten Solmaz Mizanaghasi är inne på sin tionde termin, den andra som i huvudsak genomförs på distans. 

– Det finns för- och nackdelar med att inte vara på plats. Mest fördelar kan jag personligen tycka. Det är skönt att man kan kolla på föreläsningar i efterhand när man vill och den här terminen har vi självständigt arbete, så det går bra att jobba hemifrån, säger Solmaz.

Förutom studierna jobbar hon också som amanuens på läkarprogrammet, alltså en form av lärare för studenter som inte kommit lika långt som hon i utbildningen. Just nu undervisar hon på termin tre i anatomi, ett ämne som ligger henne varmt om hjärtat.

– Det är ett sätt för mig att koppla bort alla andra tankar. Slippa tänka på pandemin ett tag.

Hon har själv hållit sig smittfri, vad hon vet i alla fall.

– I början av våren var jag sjuk och tappade lukt- och smaksinnet. Då gjorde man nästan inga tester så jag vet inte om det var corona. Men en bekant till min familj blev riktigt sjuk. Han är bara 32 år och har inga underliggande sjukdomar, men han hamnade på IVA, berättar hon.

Foto: Privat

"Jag grät glädjetårar när hon födde."

 


Annons

Annons

Många läkarstudenter som befinner sig i slutet av sin utbildning har hoppat in och jobbat extra i vården under coronakrisen, men det har Solmaz inte själv haft möjlighet till. Däremot har hon varit en hel del på andra sjukhusavdelningar under sin praktik.

– Jag har varit på infektionssjukdomar, pediatrik och gynekologi. Jag fick vara med på en förlossning, det var verkligen fint! Jag grät glädjetårar när hon födde. Det tog sju timmar från att hon kom in till att barnet var ute. Jag fick hålla i benet när hon krystade.

Det låter lite obehagligt...du blev inte avskräckt från att själv föda?

– Nej, jag har absolut inga problem med att se sånt. Men jag slogs av hur extremt häftig kvinnokroppen är!

Eftersom hon inte själv varit på de avdelningar som tar hand om coronapatienter har hon heller inte märkt av det hårda trycket på just vården.

– Jag vet förstås att de jobbar extremt hårt, men jag har inte sett det på nära hålla. Jag har framför allt lagt märke till pandemin genom att folk kanske kollar lite snett på en när man rör sig ute, att något inte stämmer.

Solmaz rör sig inte ute mer än nödvändigt, berättar hon. Dock går hon fortfarande till gymmet där crossfit är det som oftast står på menyn.

– Skulle jag inte kunna gå dit skulle mitt liv kollapsa. De har begränsat antalet platser, men jag brukar gå dit på tider när det inte är så mycket folk, runt 6.30.

Via träningen får hon även en del av det sociala utbytet hon behöver, men mest kommunicerar hon med sina vänner över sociala medier, liksom de flesta gör nu för tiden. Hon åker dock fortfarande ofta hem till sina föräldrar i Västerås på helgerna.

Har du några planer inför våren eller sommaren? I den mån det går förstås.

– Jag ska eventuellt gå en utbildning för att bli sprint-instruktör, alltså på spinning. Mycket konditionsträning.

Oj! Det låter jobbigt?

– Ja, men jag började springa en del i somras. Crossfit innehåller ganska mycket kondition så jag kände att jag behövde bli bättre på det. Jag hatade verkligen att springa innan, men så började jag tycka att det var skönt.

Hur lyckades du med det?

– Jag använde en app som heter BetterMe Run, den kan jag verkligen rekommendera. Den har olika program där man blandar gång och löpning. Första dagen går man en minut och springer en minut, sen blir det efter hand mer löpning och mindre gång. Jag hatade som sagt att springa innan, men det blev så kul att jag fortsatte.

Utöver studierna så är det just träningen som tar mest tid i anspråk och intresset har blivit så stort att det till och med läckt in i de sfärer där det kanske normalt inte hör hemma…

– Jag fyller år 7 februar [intervjun genomfördes innan 7 februari, reds. anm.]i. Det går ju inte riktigt planera någonting, men jag har faktiskt funderat på att bjuda in några kompisar till ett dödspass på crossfiten för att fira!

Jag säger inget, men i hemlighet är jag tacksam att jag inte blev bjuden på Solmaz kalas.

Sex snabba med Solmaz:
 

Vilken dokusåpa skulle du vara med i om du var tvungen att välja en?
Haha, kanske ”Keeping up with the Kardashians”...om man kan kalla det dokusåpa.
Duscha eller bada? 
Inget av dem...jag gillar inte vatten.
Bästa vinteraktiviteten?
Åka pulka.
Det första du gör när covid-restriktionerna lättar?
Ååh, vet inte! Just nu vill man bara att allt ska vara över.
Har du börjat pensionsspara?
Inte än om jag ska vara ärlig.
Vara tvungen att alltid gå och lägga dig klockan 19.00 eller klockan 03.00?
03:00
 

Tidigare intervjuer med Solmaz:
 

Ett fönster till den pandemiska vardagen

Taggad på att ta ton

"Jag njuter mer av att lyfta 100 kilo än att resa"

Mer anatomi, mindre kroppshets

Lyfter sig starkare

Har funnit vardagen bortom studierna

Läkarstudenten Solmaz

Solmaz Mizanaghasi, 21 år

Läs mer

2021-03-19 10:38
Efter ett år på nationen är nu civilingenjörsstudenten Susanna Wärmegård tillbaka i skolbänken, eller i alla fall den…
2021-02-09 14:49
Många har svårt att få tiden att räcka till när man studerar. Daniel Smirnov Lindblom håller inte med. Han kompletterar…
2020-12-14 10:18
Hon är den första externrekryterade och kvinnliga rektorn i Uppsala universitets historia. Nio år har gått och det är nu…