Uppsaladoktoranderna doktorerar mest i Sverige
I en rapport som lades fram härförleden av Högskoleverket har verket räknat på övergången från grundutbildningen till forskarutbildningen. Det visar sig att endast sju av hundra studenter som avslutat sin grundutbildning med examen går vidare till forskarutbildningen. Drygt hälften av dem som påbörjade forskarutbildning kom från Lunds, Uppsalas, Stockholms eller Göteborgs universitet.
Störst andel studenter som gick vidare till forskarutbildning hade Uppsala universitet. 13 procent av dem som hade avslutat sina studier i Uppsala började forska.
Minsta andelen som gick vidare till att doktorera hade Högskolan Väst, Högskolan Dalarna, Högskolan Kristianstad, Högskolan i Gävle och Högskolan i Jönköping. Endast en procent av dem som hade avlagt examen vid dessa lärosäten började doktorera. Sannolikheten att en student från Uppsala ska börja doktorera är alltså tretton gånger större än att en student från någon av dessa mindre högskolor skulle göra det.
Naturvetenskap är det utbildningsområde varifrån det är mest vanligt att man går vidare och disputerar. Drygt var tredje naturvetare som hade tagit ut examen gick vidare till forskarutbildningen. Undervisning och vård och omsorg utmärker sig däremot för att ytterst få går vidare till forskarutbildningen. Endast någon procent börjar doktorera.
Det allra flesta doktorerar vid lärosätet där de avlagt sin grundexamen. Totalt sett hade 68 procent fortsatt vid samma lärosäte. Minst anledning att flytta på sig verkar de ha som avlagt grundexamen vid Karolinska institutet (KI): 88 procent av dem som hade tagit examen vid KI och hade gått vidare stannade kvar vid KI. 84 procent av lundensarna som gick vidare stannade i Lund. I Uppsala och Stockholm fortsatte 65 procent vid det egna universitetet.
De etablerade universiteten tar in relativt många doktorander från de nya universiteten. Nio av tio från Mittuniversitetet som gick vidare till forskarutbildning sökte sig till ett annat lärosäte. Endast en bråkdel av dem som hade examinerats vid Mittuniversitetet 1996/97 fortsatte att doktorera där, bara tolv personer. Däremot antog KTH 28 doktorander från Mittuniversitet och Umeå 24. De som läst i Malmö tenderade att doktorera i Lund och de som läst vid Mälardalens högskola i Uppsala eller vid Karolinska eller KTH.
Det finns även ett avsevärt flöde mellan de stora universiteten. Av 1996/97 års studentkull importerade Uppsala 37 doktorander med grundutbildning från Lund medan 33 uppsalastudenter fortsatte till forskarutbildning i Lund. Flest kom till Uppsala från Stockholms universitet, 72 stycken, medan Stockholms universitet rekryterade 82 från Uppsala.
Uppsala universitets grundutbildning verkar stå sig mycket väl i konkurrensen. Av dem som hade examinerats läsåret 1996/97 hade drygt 1200 börjat doktorera i Uppsala och nästan 700 hade börjat vid något annat lärosäte: flest hade gått till KI som hade antagit 168 med grundexamen från Uppsala, följt av Lantbruksuniversitet som antagit 100 och KTH med 83.
Ett par lärosäten utmärkte sig för att majoriteten av doktoranderna under de undersökta åren rekryterades från andra lärosäten. Vid Handelshögskolan i Stockholm hade endast 46 procent av doktoranderna grundutbildning från Handelshögskolan. Vid Karolinska institutet kom endast 37 procent från KI:s grundutbildningar. Flest kom från Stockholms universitet, 203 personer, och Uppsala 168.
Umeå utmärker sig i motsatt riktning. 84 procent av doktoranderna hade sin grundutbildning från Umeå. Samma tendens är tydlig för de andra stora universiteten. 82 procent av doktoranderna i Lund hade grundutbildning från Lund, 77 procent av doktoranderna i Uppsala var grundutbildade i Uppsala. Motsvarande tal för Stockholms var 72 procent och Göteborgs 74 procent.