Pinsamt för UKÄ
I takt med New Public Managements inträde i universitetsvärlden har den akademiska friheten kommit alltmer i farozonen. Den akademiska republiken har gradvis monterats ned och ersatts med verksamhetsfrämmande toppstyre, managervälde, ofta med auktoritära oakademiska tendenser. Samtidigt har tillsynsmyndigheterna blivit tandlösa, obenägna att kritisera felande universitetsledningar.
Mot den bakgrunden fyller Academic Rights Watch (http://academicrightswatch.se/) ett tomrum. Organisationen har tagit till sin uppgift att slå vakt om den akademiska friheten genom att ta sig an ärenden där grundläggande akademiska principer kränkts. Ärendena avslutas med yttranden.
Det senast avgjorda ärendet handlar om en student som i sin masteruppsats i företagsekonomi i ett organisationsteoretiskt perspektiv granskade hanteringen vid Stockholms universitet av en påtvingad omorganisation av företagsekonomiska institutionen. Studenten visade hur denna hade lett till djupa personliga konflikter och en dramatiskt kvalitativ försämring. Studenten drog i uppsatsen slutsatsen att rektor bar ansvaret för de negativa konsekvenserna. Stockholms universitet vägrade att registrera betyget, vilket var VG, och det blev registrerat först sedan studenten överklagat till kammarrätten i Stockholm. Vidare osynliggjordes uppsatsen då den inte publicerades i vanlig ordning i institutionens databas. Handledaren miste sin examinationsrätt.
Sedan Academic Rights Watch i ytterst kritiska ordalag utrett saken, och en ny rektor tillträtt, har Stockholms universitet ångrat sig. Handledaren har återfått sin examinationsrätt och uppsatsen har publicerats på elektroniskt medium i institutionens databas.
Även på andra håll har den grundlagsskyddade yttrandefriheten kränkts. Kritiker tystas med repressalier och om dessa inte fungerar – med avsked. En rad universitet och högskolor har infört kommunikationsföreskrifter som står i direkt strid med den grundlagsskyddade yttrandefriheten. I dessa krävs lojalitet med ledningen. Längst verkar dessa munkavlar, helt oförenliga med akademisk frihet ( ), ha gått inom universitetssjukhusen. Sedan ett antal mellanchefer vid Skånes universitetssjukhus i en debattartikel kritiserat sjukhusledningen hotades de med avsked eller degradering.
Academic Rights Watch har också skarpt kritiserat vissa tjänstetillsättningar. I Lund tillsattes en professur av en jävig dekan med en sakkunnig som inte kunde läsa svenska trots att huvudkandidatens produktion mestadels var på svenska. Även Göteborg får kritik för att man vid en institution visstidsförordnat en person tills denne blivit fast anställd som lektor med stöd av LAS.
Något som framstår som särskilt anmärkningsvärt är att ledningarna verkar strunta i jävsreglerna. Om någon i ledningen felar får denna vara med och utreda saken själv, istället för att någon oväldig instans gör det, med påföljd att några fel sällan eller aldrig medges än mindre rättas till.
Att Academic Rights Watch finns och behövs är ett totalt underkännande av tillsynsmyndigheterna, UKÄ och JK. Det är ytterst pinsamt att en handfull forskare som har fått nog av toppstyre och mygel på sin fritid gör ett oändligt mycket bättre jobb än UKÄ som har en årlig budget på drygt 125 miljoner.
