Här är kastlösa inte välkomna
Jag besöker byn en varm indisk vinterdag i december. Från Madurai, den närmsta större staden, tar det en och en halv timme med buss. På vägen dit träffar jag två unga killar på väg hem och de är förvånade över att deras by drar till sig utomstående besökare.
– Det finns ett stort samhällsproblem i byn, säger den med bäst engelska.
Den andra tittar intensivt på mig och ler innan han tar ett kort med sin mobilkamera. Jag förklarar att jag vill besöka muren men får som vanligt upprepa vad jag har sagt ett tiotal gånger innan de förstår.
– Han kommer från den andra gatan, säger killen jag talar med och pekar på sin vän som inte kan släppa blicken från mig.
Jag inser att han måste vara en av daliterna som bor på andra sidan muren. Två poliser hoppar på bussen och kliver av i Uthapuram samtidigt som oss, och den unga killen frågar om jag inte ska gå till polisstationen. Jag säger nej, men börjar förstå att muren och byn är känsligt område. Den indiska polisen skulle antagligen inte tycka att det är bra att utlänningar är där. De skulle nog vilja skicka iväg mig så snabbt som möjligt för att det inte ska skapas någon uppståndelse och för att jag inte ska kunna se några dåliga sidor av Indien.
Daliten går med på att visa mig muren, han måste ju ändå gå till sitt hem på andra sidan. Vi går snabbt iväg. De båda vännerna verkar inte vilja vara tillsammans i byn längre än nödvändigt.
Som i de flesta indiska byar bor daliterna på en gata utanför själva byn. Här i Uthapuram skiljs den gatan från resten av byn med en tre-fyra meter hög mur. Problemen har pågått i 75 år. Efter strider mellan kasterna 1989 ansågs lösningen vara en 30 meter lång mur som gjorde byn oåtkomlig för dalitbefolkningen. Kasthinduerna hävdar att de kom överens om muren tillsammans med daliterna, medan daliterna säger att de blev påtvingade avtalet. Myndigheterna och alla andra visste om byns ”lösning”, men tyckte att det var enklast att glömma bort den i 19 år.
För att göra splittringen total installerades ett elstängsel på toppen av muren någon gång under sena 2000-talet. Detta blev droppen för daliterna och vissa uppgifter gör gällande att den tändande gnistan var när fyra av deras kycklingar elektrifierades. De började ifrågasätta varför muren var där och krävde att den skulle bort. De möttes av motanklagelser från byns kasthinduer som hävdade att det var daliterna som hade byggt muren. Under våren 2008 lyftes saken fram av kommunistpartiet som pressade delstatsregeringen att riva muren, och den 6 maj samma år öppnades en passage för att kunna gå emellan dalitgatan och resten av byn. Rivningen togs inte emot väl av kasthinduerna. I protest lämnade de in sina familjekort (som fungerar som id-kort) hos den lokala myndigheten och evakuerade sin del av byn för att slå läger på en kulle tre kilometer bort. De tog en vecka innan de återvände till byn med krav på att muren skulle byggas upp igen.
En liten polisstation övervakar passagen till dalitgatan och det dröjer inte många sekunder innan jag har väckt tre polisers intresse. Min guide förklarar för dem att han bara visade muren för mig och ber att få gå hem. Polisen släpper iväg honom medan jag frågar om det är ok att ta några kort. De säger att jag måste fråga överinspektören.
De leder mig till polisstationen som ligger mitt i byn, och inte helt oväntat blir jag förbjuden att ta kort och tillsagd att ta första buss tillbaka till Madurai. Det är lugn polisen vill ha, inte ett ifrågasättande av att stora delar av byns befolkning har skärmats av från byns gemensamma resurser och kollektiva mötesplatser.
Och det ligger ett lugn över byn. Ett kraftfullt hänglås håller templet stängt, och ett porträtt av daliternas ledare Ambedkar pryder en husvägg lite längre bort. Utanför stationen står en polisbuss och ett tiotal uniformerade poliser tillsammans med ett par civilklädda från den indiska säkerhetstjänsten. Men förutom den kraftiga polisnärvaron är det lite liv och rörelse på gatorna. Jag ser bara en handfull människor.
De senaste två åren har det varit flera bråk mellan kasterna, med flera rapporter om polisiärt våld mot daliter. Det är svårt att se hur invånarnas attityd till varandra ska ändras så länge polisen övervakar övergången och muren står kvar. Det är en fysisk barriär som – förutom att vara ett hinder i daliters dagliga liv – cementerar den mentala barriär som finns hos de båda grupperna. För kasthinduerna signalerar muren att daliter är oberörbara, och för daliterna betyder den att de är underlägsna.
