Lärarutbildning i skolans tjänst?
Ingen högre utbildning förekommer så flitigt i mediedebatten som lärarutbildningen.
– Och ingen högre utbildning visar staten så mycket intresse för som för lärarutbildningen, säger Stina Hallsén.
– Den befinner sig i tryck mellan skilda krav och förväntningar. Den är ju både en högre utbildning, samtidigt som den förväntas vara ett styrmedel för skolan.
Det är därför, tycker hon, som det är intressant att undersöka vilken roll och funktion lärarutbildningen tillskrivs från statens håll, och vilken roll den förväntas ha i relation till skolan.
För att ta reda på svaret har Stina Hallsén gjort en policyanalys: Hon har granskat hur man, både i ett längre historiskt perspektiv och ett mer samtidshistoriskt sådant, formulerat sig i statlig policy kring lärarutbildningen. Resultatet? Två viktiga och återkommande tendenser går att urskilja:
– Antingen skrivs lärarutbildningen fram som en proaktiv aktör som kan hjälpa skolan att påverkas eller förändras, säger Stina Hallsén.
– Eller så ses den som en reaktiv aktör som kan hindra skolans utveckling om den inte förändras.
Hon ger ett historiskt exempel:
– På 1950-talet, när man etablerade så kallade enhetsskolor, beskrevs lärarutbildningen som en nödvändig aktör för att få till en förändring av skolan. Men tio år senare, 1960, hade inte skolan blivit det man ville – och det ansågs delvis vara lärarutbildningens fel.
De senaste åren har lärarutbildningen tillskrivits rollen som den reaktiva aktören, förklarar Stina Hallsén.
– Det betyder att den nbsp; ses som en bidragande orsak till de brister som anses finnas i skolan idag. Den förändring som efterfrågas av lärarutbildningen syftar i många fall på att leverera de lärare skolan här och nu behöver, snarare än att bidra till någon utveckling.
Just utveckling är ett annat spår Stina Hallsén hittat genom policyanalysen.
– Det handlar om frånvaron av framförhållning i policyn, nbsp; vilket sammanfaller med situationer där skolans brister är i fokus, säger hon.
– Lärarutbildningen ska ge det skolan behöver just nu. Framtiden har, åtminstone delvis under de senaste åren, försvunnit.
Hon drar återigen en referens till 1960-talet.
nbsp;– Då sågs lärarutbildningen som en bidragande orsak till att skolan inte förändrats i den riktning man önskat. nbsp; Även då var det fokus på samtiden i den statliga policyn.
Detta är intressant, menar Stina Hallsén:
– När brister i skolan koncentreras – och som lärarutbildningen skrivs fram som orsak till – fokuserar policyn på samtiden.
Det visar, menar hon, att i tider av brister eller till och med kris, finns det inte utrymme för att blicka framåt.
– Argumenten är istället fokuserade på var vi står just nu och inriktade på att åtgärda brister och ta oss ur en samtida kris.
Men i och med att lärarutbildning i stor utsträckning anses ligga efter skolan utvecklingsmässigt – Stina Hallsén kallar det för en tröghet – finns en risk:
– När förändringar genomförs på lärarutbildningen är det inte längre svar på samtida behov, utan skolan kan i det läget ha gått vidare i sin utveckling.
Stina Hallsén hoppas att hennes forskning ska bidra med perspektiv på den debatt som finns om lärarutbildningen idag.
Lärarutbildningen i skolans tjänst? är titeln på din avhandling. Vad …
– …är svaret menar du? Svaret är att lärarutbildningen i policyn alltid skrivs fram som att vara i skolans tjänst. Men vad som läggs i tjänsten varierar över tid.
