Annons
Annons
Susanna med sin stora aloe vera
Aloe veran har hängt med Susanna sedan hon flyttade till Uppsala. Nu mäter den 75 centimeter i diameter.
Foto: Privat

Med växande längtan till bättre tider


Efter ett år på nationen är nu civilingenjörsstudenten Susanna Wärmegård tillbaka i skolbänken, eller i alla fall den virtuella motsvarigheten. I väntan på bättre utomhustider göder hon sina gröna fingrar och fantiserar om framtida picknickar.
– Jag har kommit till en punkt där jag nästan inte vill träffa någon för att jag hoppas att det här ska ta slut så fort som möjligt så en kan träffas mer på riktigt sen.

“Jag testar att skicka ny länk!” står det på den handskrivna lappen jag håller upp framför webbkameran. Susanna Wärmegård gör tummen upp, men efter några fruktlösa försök, där Zoom återigen misslyckas med att lokalisera min mikrofon och högtalare och bilden fryser, blir det istället klassikern “telefon” som kommer till undsättning.

Jag känner mig som en boomer, men jag vill ändå hävda att det faktiskt är Zoom som krånglar och inte jag! Hur är det med dig?

– Jo men det är bra! Jag är tillbaka i plugget nu, på sluttampen av den första kursen för terminen. Det är en labbkurs som har fått dispens för att genomföras fysiskt, vilket känns som en väldig lyx. Med en massa åtstramningar förstås. Klassen är uppdelad i mindre grupper och de har varit noga med att vi ska hålla avstånd till varandra och vi har haft på oss munskydd alla veckor, säger Susanna Wärmegård, som är tillbaka på sin civilingenjörsutbildning i molekylär bioteknik efter ett års studieuppehåll.

"Det kändes som att vi hade hittat ett koncept som fungerade. Men så kom de utökade restriktionerna som en käftsmäll i oktober."

 


Annons

Annons

Hela 2020 tillbringade hon på Västgöta nation som fjärde kurator, ett år som inte riktigt blev som hon tänkt, eller som någon av oss tänkt för den delen. När vi pratade med henne sist, i slutet av vårterminen förra året, kunde Susanna konstatera att terminen hade varit hennes lugnaste hittills i Uppsala, trots att hon trodde det skulle bli precis tvärtom. Men förhoppningar fanns ändå om att restriktionerna skulle lätta till hösten (så naiva vi alla var!).

– Vi trodde vi skulle kunna återgå till det normala under hösten. Puben hade rullat på när vi kunde ha den utomhus, vi hade kunnat anordna en del sittningar och planerade en del lite större grejer längre fram. Det kändes som att vi hade hittat ett koncept som fungerade. Men så kom de utökade restriktionerna som en käftsmäll i oktober.

Den ena inplanerade aktiviteten efter den andra fick ställas in. En digital höstbal lyckades de ändå anordna, men i övrigt fick VG, liksom de andra nationerna, acceptera smolket i glädjebägaren som pandemin drog med sig, både ekonomiskt och socialt. Den största ekonomiska smällen har varit just de uteblivna inkomsterna från aktiviteter, nationens medlemsantal har ändå stått sig.

– I höstas skrev vi nästan in rekordmånga medlemmar. Det är klart att det väldigt tufft för både VG och andra nationer, men jag tror ändå att det finns en så stark vilja att överleva bland nationerna att de kommer klara sig igenom det här.

Precis som under förra våren kunde Susanna jobba ikapp med projekt som släpat, som att ta fram en grafisk profil för nationen, så arbetsuppgifter har funnits. Dessutom menar hon att det var värdefullt att få sitta på nationen med de andra i kuratelet. 

"...jag ser fram emot picknickar i vår och har väl någon slags lågmäld förhoppning om att resa i sommar."

Tack vare att Susannas första kurs efter studieåtergången fick dispens för att genomföras på plats har övergången från arbetsplats med kollegor till studier i huvudsak på distans inte varit så chockartad som den hade kunnat vara. Nu är dock den labbkursen över och det kommer bli betydligt mer studier i hemmet för Susanna framöver. Som tur är har hon sin sambo Joacim, så helt ensam blir hon inte.

Det funkar att vara med varandra dygnet runt på en så pass liten yta ändå?

– Jadå, hittills har vi faktiskt inte varit isolerade i hemmet med varandra så mycket i och med att jag jobbade i höstas och har haft labbar fram till nu i princip. Men vi planerar att få in en vana att gå på lunchpromenader och vi bor ändå i en tvåa så vi kan sitta i två separata rum med en dörr emellan oss. Det gör vi nu och det funkar bra.

Joacim kom i somras hem till Sverige efter att ha tillbringat en termin i Australien. Till skillnad från många andra par, som kan behöva en liten återinvänjningsperiod för att lära känna varandra på nytt när de varit ifrån varandra en längre tid så var det enligt Susanna bara väldigt skönt att återförenas med sin sambo.

– Jag tog ut min semester när han kom hem och så var vi tillsammans med varandra konstant i nästan två veckor. Vi åkte bland annat till Åland i några dagar. Han är därifrån så det var inga större problem att få komma in. Men så var ju restriktionerna lite lättare i somras också.

Sitt övriga umgänge har hon förstås fått begränsa i mångt och mycket. Som så många andra ses hon ibland med kompisar över Zoom eller utomhus, men ser förstås fram emot när man kan börja träffas under mer normala omständigheter igen.

– Jag har kommit till en punkt där jag nästan inte vill träffa någon för att jag hoppas att det här ska ta slut så fort som möjligt så en kan träffas mer på riktigt sen.

I väntan på bättre tider går historiska dokumentärer varma hemma hos Susanna (“I och med att jag pluggar naturvetenskap så vill jag gärna se historia när jag är ledig för att bredda kunskaperna lite.”), och hon har påbörjat ett försök till att brodera på en tröja (“Vi har haft syjunta på VG och jag har gett mig på att brodera över en fläck på en t-shirt jag har istället för att slänga den.”), men framför allt får Susannas gröna fingrar sitt.

Hur många växter har du hemma?

– Eeeh… *harkel*... jag har inte räknat dem, men… många. Jag många olika palettblad och en aloe vera som hängt med sedan jag flyttade till Uppsala. Den har blivit 75 centimeter i diameter. Just nu är jag väldigt förtjust i växter som är stora och gärna klänger, som porslinsblomma och paraplyblomma – jag har hört att den kan bli fyra meter hög och det ser jag fram emot att vår ska bli.

Men snart kommer förstås våren, värmen och möjligheten att åtnjuta grönska även utomhus, vilket kommer göra umgänge enklare för de flesta, inklusive “kroniskt kalla” Susanna.

– Jag har inte så mycket planer, men jag ser fram emot picknickar i vår och har väl någon slags lågmäld förhoppning om att resa i sommar. Om det blir Europa, Sverige eller alls går beror på vad världen tillåter.


Susanna bland några av hennes många växter. (Foto: privat)

Sex snabba med Susanna:


Vilken dokusåpa skulle du vara med i om du var tvungen att välja en?
Helst ingen, men om jag var tvungen skulle jag nog välja Robinson.
Duscha eller bada? 
Duscha, fast bada ute om det är sommar!
Bästa våraktiviteten?
Promenader, och se hur allt kommer till liv igen!
Det första du gör när covid-restriktionerna lättar?
Går på klubb och dansar, jag saknar det otroligt mycket.
Har du börjat pensionsspara?
Nej, men jag fick mitt orangea kuvert nu i veckan så kanske borde göra det…
Vara tvungen att alltid gå och lägga dig klockan 19.00 eller klockan 03.00?
Lätt 03, jag är en kvällsmänniska.

 

Tidigare intervjuer med Susanna:

 

"Det har varit välbehövligt att få en liten andningspaus"

Står stadigt i förändringens vindar

Mellan flottar och flytt

En Ramsay som både vet och tror

Har funnit kärleken mellan mötena

Väver skyddsnät genom engagemang

Civilingenjörsstudenten Susanna

Susanna Wärmegård, 19 år

Läs mer

2021-02-09 14:49
Många har svårt att få tiden att räcka till när man studerar. Daniel Smirnov Lindblom håller inte med. Han kompletterar…
2021-02-08 14:51
För många har pandemiåret varit allt annat än händelsefullt på ett personligt plan. För läkarstudenten Solmaz…
2020-12-14 10:18
Hon är den första externrekryterade och kvinnliga rektorn i Uppsala universitets historia. Nio år har gått och det är nu…