Foto: Cville dog/Wikimedia Commons"Senaste trenden i den amerikanska aktivismen är att vandalisera och välta statyer med beklämmande historia."

Aggressiv studentaktivism hotar fri debatt

Att vandalisera kontroversiella monument är en odemokratiskt metod för att ta det offentliga rummet i besittning, menar föreningen Heimdals ordförande Pontus Westerholm.

Foto: PrivatPontus Westerholm, ordförande i Föreningen Heimdal

Studenter har åter igen blivit politiska aktivister. Under 2010-talet har en ny generation av politiskt aktiva studenter drivit på i en allt radikalare riktning. Amerikanska debattörer har i flera år pratat om ett kulturkrig som pågår på USAs många universitet. Man har under lång tid debatterat sådant som triggervarningar, safespaces, och fraternitykulturen.  Men denna lågmälda debatt om kulturen på campus exploderade under valrörelsen förra hösten. Frågan som den eskalerade konflikten kom att handla om var vem som fick eller inte fick använda campus som arena för sina åsikter. Demonstrationer och motdemonstrationer har blivit en politisk motsvarighet till resande fotbollshuliganer. Allom närvarande är nyhetskamerorna som spär på viljan att synas med större påkar eller fler målade sköldar än motståndaren. Ett brutalt spektakel där man mer än att utrycka något politisk budskap försöker få utlopp för sin aggressivitet på människor med andra åsikter. Det hela är på sätt och vis en import av europeisk aktivistkultur, men jag hoppas Europa inte anammar den brutalitet som uppkommit i det amerikanska exemplet.

Senaste trenden i den amerikanska aktivismen är att vandalisera och välta statyer med beklämmande historia. Det kan vara sådana med kopplingar till sydstatskonfederationen eller bara någon som ryktet går har en sådan koppling, misstag händer. Denna typ av vandalism är en beprövad metod för att ta det offentliga rummet i besittning. Att förstöra statyer med en rasistisk historia är troligtvis inspirerad av Rhodes Must Fall rörelsen som 2015 började i Sydafrika för att senare sprida sig till England. Dessa aktivister försökte bli av med statyer föreställande kolonisatören Cecil Rhodes. Detta var en rörelse bestående av studenter som attackerade statyer som fanns på universiteten. I Sydafrika fick de sin vilja igenom. Universitetsledningarna på de engelska universiteten däremot var mindre tillmötesgående med de demonstrerande studenterna. Svaret ledningen gav kan sammanfattas med orden: ”era känslor styr inte det här universitet”. I USA har man anammat en mobbmentalitet och struntat i att fråga vad universitetsledningen tycker och istället direkt gått till attack med verktyg mot de statyer man ogillat.

En ny våg av studentaktivism sprider sig över världen. Universiteten har blivit en central arena för politik igen. Demonstrationernas år 1968 kan knappast mäta sig med den aggressiviteten som blivit en del av aktivismen i vår samtid. När vår gemensamma historia eller vår rätt till fri debatt hotas av våldsamma extremister måste reaktionen komma. Den här typen av offentliga manifestationer är en ovanlighet i Sverige. Än mindre något som liknar det våld vi nu kan se. Men det finns ändå liknande tendenser. Det offentliga rummet och vår historia blir konstant använt för politiska ändamål. Låt dessa vara mål i sig att förvalta snarare än att förvanskas för andra syften. Det är också så att olika typer av nedtystandesstrategier för att kontrollera den offentliga diskursen är vardagsmat i Sverige. Heimdal kommer aldrig vika sig för dem som vill inskränka den offentliga diskussionen av politiska idéer. Fri debatt är grunden för vår demokrati. Det är jobbigt när andra har avvikande åsikter. Men det är priset vi betalar för att leva i ett fritt samhälle.

Pontus Westerholm
Ordförande, Föreningen Heimdal