Ett jämlikt och jämställt universitet - men inte i kårpresidiet
I torsdags kväll tog Sveriges största studentkår Stockholms universitets Studentkår (SUS) beslutet att styras av två personer. En helt utan erfarenhet av styrning i medlemsorganisation och en med ett minst sagt sviktande stöd i fullmäktige – en rösts skillnad avgjorde valet - och en beryktat sviktande samarbetsförmåga. Detta medan en flerfaldigt kompetent och kunnig kandidat fick gå åt sidan för dessa två. Samtidigt som kåren har haft problem med att hantera ärenden om sexuella trakasserier som uppkommit under metoo, just på grund av organisatoriska svårigheter, bristande kunskap i formalia, processförfarande och ärendehantering gällande dessa ytterst problematiska fall.
Denna prekära situation gjorde till och med att Vänsterns studentförbund pläderade och röstade för en borgerlig kandidat. För att försöka säkerställa att åtminstone vice ordförande kandidaten skulle bli den mest kompetenta och erfarna i sammanhanget. Eftersom detta har varit grunden till den misslyckade hanteringen av metoo-ärendet.
Ytterligare en aspekt av det här valet är att de mindre lämpade råkar vara män medan den med mest kompetens och erfarenhet är en kvinna. Visst, man ska aldrig tänka enbart kön vid tillsättning av uppdrag. Men när det uppstår samarbeten som resulterar i att kompetens, kunnighet och kunskap får stå åt sidan till förmån för en kompistjänst med haltande kompentens är något fel. Än mer häpnadsväckande är att ena parten av samarbetet som gjorde detta möjligt var S-studenter. Samma S-studenter som kampanjat på att de ”vill se ett jämlikt, jämställt och hållbart universitet”. Nu såhär i efterhand känns dessa löften enbart som ett hån. När de nu tillsätter två personer vars förflutna och tidigare meriter är minst sagt otillräckliga för uppdragen som ordförande och vice ordförande av ett så pass viktigt organ som studentkåren på Stockholms universitet. Var är feminismen, jämställdheten och jämlikheten i detta? Borde inte uppdrag likt dessa tillsättas baserat på kompetens och lämplighet snarare än något annat? Speciellt till så pass stora och viktiga uppdrag där man har ansvar för många organisatoriska processer och ett högt antal medlemmar. Det tycker åtminstone vi i Liberala Studenter. Vi förordar meritokrati framför kompisrelationer och partipiskor. Vi ser till kompetens och lämplighet framför allt annat. Det är även varför vi är sanna feminister, vi lever som vi lär.
Därför går också dagens känga till S-studenter och deras påstådda strävan efter jämställdhet och jämlikhet på universitet. För vi som feminister hade hoppats på ett mer rättvisande utfall. Ett utfall där meritokrati och kompetens segrar och där den feministiska kompassen inte lyser med sin frånvaro.
