Nollningens illusion
Nu taggar vi, nu taggar vi , ett femtiotal nyblivna studenter utklädda till djungeldjur stod skrikandes utanför nationen. Jag var ny i Uppsala, kände ingen, men efter norsk karaoke, beer pong och pubrunda, var hela nollelaget bästa kompisar. Faddrarna bjöd på shots och det var god stämning. Tills vakten i rökrutan tyckte att tjejen i tigerdräkt med en öl i varje hand var för full. nbsp;
Ensam på gatan, kvällen kunde ju inte sluta så här. Efter ett stort glas vatten på ett vidrigt kebabställe med en rosa nalle i skyltfönstret och en flörtig nalle bakom disken, tog jag av tigerdräkten och stoppade ner den i en soptunna (hade ett hyfsat snyggt linne under självklart, man vet ju aldrig hur kvällen kommer sluta). Sen vågade jag mig tillbaka, förbi vakten i rökrutan. Vem var tjejen utan ytterjacka? Han kände inte igen mig, och jag var återigen förenad med mina nya bästa kompisar på dansgolvet.
Sen kom helgen. Några faddrar bjöd in nollorna för att kolla fotbollsmatch. Nyktert häng med gårdagens bästa kompisar. Dagens bekanta. Vad hette tjejerna jag hängde så mycket med igår, och den söte killen? Bäst att kolla Facebook.
Jag gick aldrig dit.
Efter snart 3 år i Uppsala känns det långt bort att rita på sig morrhår och ta ett glas vin för att våga gå ut i tigerdräkt. Men vad gör man inte för att passa in? 19 år, nyinflyttad, utan vänner. Nollning löser allt: gemenskap i tävlandet för en nollepokal, en ursäkt för att supa fyra kvällar i veckan och 50 nya kompisar. Exakt vad den ensamma studenten behöver. Men till vilket pris?
För några år sedan satte juriststudenterna i Uppsala upp en pjäs med homofoba och sexistiska inslag under sin nollning. Denna termin bjöd läkarstudenterna in nollorna till togafest, med en film som innehåller en våldtäktsscen av Julius Caesar, med texten ”Var beredda på alla tiders sittning. Där ALLT kan hända”.
Och allt kan förmodligen hända, när faddrar och nollor helt okritisk klär ut sig i blodiga togalakan, i jakt på en romersk härförare som ska våldtas; när nykterfaddrarna som ska ha ansvar helt plötslig inte är så nyktra längre, och nollan som är nykterist står själv, för att hen kommer att komma ihåg allt som alla andra i morgon bara vill glömma.
Jag tycker gränsen är nådd. När nollor är med i sexistiska pjäser och går på togafest där allt, även våldtäkt, kan hända. Det hör inte hemma på någon nollning, det hör inte hemma någonstans.
Så där i efterhand är det inte många kompisar från nollningen som jag har kontakt med. De är lika bekanta idag som de var på en bakisdag under nollningen. Men det är klart man kramas när man ses på krogen. Så himla kul att lära känna dig , eller bara en illusion, om en vänskap som aldrig kommer hända. De riktiga kompisarna hittade jag inte med tigerdräkt och en öl i varje hand, de riktiga kompisarna hittade jag efter nollningen.
