Mjukpop med mörk efterklang

Först Frankrike, sedan Sverige. Vanja Wikström är en lovordad singersongwriterstjärna i Frankrike, där hennes förstasingel ”Tired” redan spelats flitigt på landets största radiokanaler. 24 februari är det så dags för Vanja att vända hemåt och inta Musiksverige på riktigt, med den semesterdoftande, personligt berättande popplattan ”December Diaries”. Vanja inspireras av Simon amp; Garfunkel och har egentligen ingenting att skämmas för. Det var efter ett längre förhållandes avslut som svenskan bestämde sig för att dra till sydligare breddgrader ett tag, till en ödslig bergsby i södra Frankrike, där hennes familj brukar semestra. Det var också där hon upptäcktes som artist och handplockades av en slump i den franska byn. Vanja har en perfekt röst för radion, som genererar skönt skval för ett trött öra. Hon har rösten som säger sitt och är trovärdig när man hör henne sjunga poppärlor som Survive, Never be the same me och superhiten Tired. Inte blir det för lugnt, platt eller tråkigt heller, som jag befarade, när jag fick höra att hon sällar sig till skaran för skönsjungande svenska singersongwriterskor. Att hon satsar på mjukpop med en bitterljuv efterklang är svårt att undgå. Vanja har något eget i sitt sound, ett mörkare tvärdrag och uttryck i sin musik, som hon i princip skriver alldeles själv, vilket gör henne speciell. Musiken skapas med hjälp av en Yamaha PSR 70 Keyboard och en gammal Mac G4. Det kommer säkert att gå bra för Vanja, hon är härligt osvensk och vågar ta för sig, med målet väl formulerat för sig själv.