Allt färre icke-studenter i Studentstadens bostäder

Bostadsbristen i Uppsala, inte minst bland studenter, har varit framträdande i den lokala samhällsdebatten de senaste åren. En fråga som ibland poppar upp i samband med detta är det faktum att ett antal av dem som bor i Studentstadens bostäder inte är studenter. Varför? Hur många är de och var bor de? Ergo har tittat närmare på frågan.

Under en rad år, från 1970-talet fram till omkring 1990, gav Studentstaden hyreskontrakt till icke-studenter. Det var även möjligt att teckna tillsvidarekontrakt, d v s vanliga hyreskontrakt, utan de tidigare kraven på att man regelbundet redovisade sin studieaktivitet.
Förklaringen till detta är att det rådde ett överskott på bostäder. Uppsala universitet hade vuxit snabbt under 1960-talet, och alla de nya studenterna behövde någonstans att bo. Stiftelsen Studentstaden startade därför flera stora projekt, bl a byggdes 2 224 rum och 630 lägenheter på Kapellgärdet (Väktar-, Djäkne- och Kantorsgatan) åren 1964-68. På Sernanders väg i Flogsta byggdes åren 1969-72 16 åttavåningarshus, med totalt 2 400 rum fördelade på 12-rumskorridorer. Strax västerut byggdes 1971-74 Flogsta låghus (Hamberg), som rymde 750 lägenheter i två- och trevåningshus.

För många nya bostäder
Detta visade sig dock vara för många nya bostäder på för kort tid, då den kraftiga ökningen av antalet studenter i Uppsala hade kommit av sig. Redan innan höghusen på Sernanders väg var färdigbyggda stod det klart att studenterna inte skulle räcka till för att fylla dem. Ett par av husen stod tomma flera år efter färdigställandet. (Senare, under 80-talet, såldes fyra av husen på Sernanders väg och rummen byggdes om till lägenheter, som idag ägs av HSB.) Stiftelsen Studentstaden fick ekonomiska problem och blev tvungna att ändra sina hyresregler, och det är här som tillsvidarekontrakten och icke-studenterna gör sin entré i Studentstaden.
- Man brukar skämtsamt - och lite osmakligt - säga att det var Pinochet som räddade Stiftelsen Studentstaden, säger Georg Hardt, f d ombudsman för Hyresgästföreningen Uppsala studentbostäder, HUS.
- Efter Pinochets kupp i Chile 1973 kom det stora flyktingströmmar därifrån till Uppsala. Nästan hela Hamberg var spansktalande i mitten av 1970-talet. Jag vet från folk som bodde i området att spanska var förstaspråk på dagis och liknande, säger Georg Hardt.

Eftersatt underhåll
Stiftelsen Studentstaden i Uppsala sålde sina bostäder till fastighetsbolaget Diös 1994. Stiftelsen var då mogen för konkurs, efter att hyrorna under lång tid hade legat på en orealistiskt låg nivå, vilket hade resulterat i att underhållet var kraftigt eftersatt.
Idag ägs Studentstaden av AP Fastigheter, ett av landets största fastighetsbolag. För närvarande finns det drygt 400 tillsvidarekontrakt inom Studentstaden, att jämföra med de 6 348 bostäder som utgör det totala beståndet. Samtidigt innehas ett antal av tillsvidarekontrakten av institutioner och liknande, som i sin tur hyr ut bostäderna till studenter och forskare. Enligt en grov uppskattning av Ulf Holmqvist på Studentstaden handlar det om ett 50-tal sådana kontrakt.
Ulf Holmqvist har själv inga särskilda åsikter om att ett antal av Studentstadens bostäder hyrs ut till icke-studenter, men ambitionen är ändå att på sikt återföra så många bostäder som möjligt till studenterna.
- De senaste ca 15 åren har inga nya tillsvidarekontrakt upprättats och andelen icke-studenter sjunker hela tiden. Många försvann redan när Diös köpte Studentstaden 1994. Före det hade man Sveriges lägsta hyror och i och med de följande hyreshöjningarna sade många upp sina kontrakt, berättar Ulf Holmqvist.
Att andelen icke-studenter minskar idag beror framför allt på att folk flyttar, men även till viss del på faktorer som att de missköter sig och blir avhysta, eller t o m att de dör. Nyligen avled en tillsvidarekontraktsinnehavare på Väktargatan, som hade bott på adressen i 30 år. Denne hyresgäst skulle ha fyllt 90 i år.
När, eller snarare om, alla bostäder i Studentstaden åter kan vara bebodda av studenter är en öppen fråga. De som har tillsvidarekontrakt har laglig rätt att byta bort dem mot andra hyreskontrakt om de uppfyller särskilda skäl, t ex att de fått jobb i en ny stad, fått ändrad familjesituation eller dylikt. De har också rätt att överlåta kontrakten till närstående som de har bott ihop med under ett antal år, t ex sina barn.

Tillsvidarekontrakt inom Studentstaden
(total antal bostäder per område inom parentes)

Rackarberget/Gamla studentstaden: 81 (1 442)
Djäknegatan: 34 (498)
Väktargatan: 64 (420)
Kantorsgatan: 62 (998)
Flogsta höghus: 56 (1 988)
Flogsta låghus: 83 (750)
Blodstensvägen: 27 (252)

Totalt: 407 (6 348)

(Studentstaden varnar för att siffrorna kan vara lätt inaktuella, och att ytterligare tillsvidarekontrakt kan ha sagts upp. Skillnaden kan dock som mest vara marginell mot ovanstående)

Lästips: Uppsala studentkårs jubileumsbok Världen i Uppsalaperspektiv, innefattar kapitlet Kategoribostäder för studenter från 1930-tal till 1970-tal. En epok i studenternas och Uppsalas historia av Christina Thunwall. Kapitlet har använts som källa till den inledande historiken ovan.

"DET ÄR BRA ATT NÅGRA GAMLA STANNAR KVAR"
Gertrud Dahlman firar i år 20-årsjubileum som boende på Väktargatan. Hon trivs utmärkt i området och har inga planer på att söka sig någon annanstans.
- Nej, jag vet inte vad de skulle kunna erbjuda mig som skulle få mig att flytta, säger hon.
Gertrud Dahlman är 60 år och kommer ursprungligen från Äppelbo i västra Dalarna. Hon kom till Uppsala 1985 för studier i först personaladministration och sedan juridik, vilket ledde fram till en jur kand-examen. Idag arbetar hon 80 procent som sjuksköterska på akutmottagningen på Akademiska sjukhuset. De resterande procenten (som hon ironiskt uppskattar till 40) läggs på den egna juristbyrån, som har fått namn efter henne själv.

Lätt att få bostad
När Gertrud Dahlman sökte logi hos Studentstaden 1985 var det inga problem att få en bostad.
- Det var jättelätt, det rådde ju brist på hyresgäster. Jag ringde till Studentstaden och fick en bostad direkt. De anvisade mig en tvåa på Väktargatan som jag tackade ja till. Jag fick ett vanligt hyreskontrakt, precis som alla andra på den tiden, säger hon.
Året efter, 1986, gick flyttlasset till den nuvarande adressen på Väktargatan. Den nya lägenheten var på 67 kvadratmeter, fördelade på tre rum och kök.
- Jag hade en liten son som jag insåg skulle behöva lite mer utrymme när han växte upp. Hyran var låg. Jag minns inte exakt vad den låg på, kanske 2 000 kronor. Men lägenheten var samtidigt nedgången och sliten. Huset hade inte renoverats sedan det byggdes på 1960-talet, badrummet var ruffigt, golven var spruckna och väggarna såg hemska ut, säger Gertrud Dahlman.

Höjda hyror
1994 köpte fastighetsbolaget Diös upp Studentstaden, med följd att hyrorna höjdes markant för att klara av det eftersatta underhållet. Höjningarna kom inte i en enda jättehöjning, utan som ett par-tre hundra kronor i extra månadshyra varje år, berättar Gertrud Dahlman. Hyran idag, ca 5 100 kronor, tycker hon är för hög, men hon säger samtidigt att hon trivs jättebra på Väktargatan.
- Jag ser inga nackdelar med att bo här. Det är ett lugnt område med nära till staden och jag har många vänner i närheten. De grannar som liksom jag har vanliga hyreskontrakt har också bott här länge. Man blir vänner med tiden, säger Gertrud Dahlman.
Sonen bor fortfarande kvar hemma i trean, fast numera är han 22 år och pluggar vid Uppsala universitet. Tredje och sista familjemedlem är sjuåriga golden retrievern Alice.
Gertrud Dahlman har aldrig upplevt att några studenter har tittat snett på henne som permanentboende i ett studentbostadsområde. Kontakten med de yngre i grannskapet ser hon enbart som positiv.
- Det är väldigt roligt att bo nära så många unga människor. Det rör på sig hela tiden.

Har du haft några moraliska betänkligheter över att bo i en lägenhet som från början var avsedd för studenter?
- Jag har fått en hyreslägenhet på samma sätt som vem som helst och jag hyr den på ett vanligt kontrakt. Jag ser inget konstigt i det. En annan aspekt är att man gärna bor kvar för barnens skull. Det är viktigt för barn att få stanna kvar i sitt hem under uppväxten, säger Gertrud Dahlman.
Sist av allt, när intervjun egentligen är avslutad tillägger hon:
- Det är faktiskt jobbigt att behöva försvara sig på det här sättet. Jag tror att det är bra att det finns några gamla som stannar kvar och vårdar området. Vi som bor med vanliga kontrakt gör nytta här, vi stabiliserar området och ser till att saker fungerar.