Foto: Jakob MeijerFörsta numret av Ergo.

Arkivet: Karin Boye

I februari 2014 fyller tidningen Ergo 90 år. Det vill vi på redaktionen fira med en ny webbexklusiv serie med start i dag på ergo.nu. Vi kallar den kort och gott för Arkivet där vi varje onsdag det kommande läsåret kommer att lyfta fram texter, artiklar och foton som publicerats i Ergo genom åren.

ArkivVÄLKÄND. Karin Boyes "Källvattnet" i Ergo #5/1924

ERGOS FÖRSTA KVINNLIGA SKRIBENT

Karin Boye föddes den 26 oktober 1900 i Göteborg. Hon flyttade till Uppsala 1921 där hon studerade grekiska, nordiska språk och litteraturhistoria. Året efter debuterade hon med diktsamlingen Moln, vilken följdes av Gömda land 1924. Samma år blev hon ordförande i Kvinnliga studentföreningen i Uppsala.

År 1926 tog hon sin fil. kand för att sedan flytta till Stockholm. Boye är känd för bland annat romanen "Kallocain" och dikter som "Ja visst gör det ont" och "Där slagrutan sänker sig".

Hon har fått biblioteket på Engelska parken uppkallat efter sig.

Karin Boye avled 1941 efter en överdos av sömnpiller.

Källa: karinboye.se och NE

ERGO #1/1924

Utgivningsdatum: 15 februari
Pris: 35 öre
Ansvarig utgivare: Bertil Lundquister
Redaktion: Arvid Ahlgren, Thorsten Eklann, Nils Svanberg och Ivar Ekstedt (ekonomichef). 

Först ut tar vi oss en titt på – kanske inte helt oväntat – det allra första numret av tidningen, som gavs ut den 15 februari 1924.

Huvudredaktör och ansvarig utgivare var utg. fil. kand. Bertil Lundquister, som tillsammans med vännen Thorsten Eklann kom på idén att Uppsala, liksom Lund, borde ha en egen studenttidning. I redaktionen fann man journalisten Arvid Ahlgren, skalden Nils Svanberg och ekonomichefen Ivar Ekstedt.

Inspirationskällan var alltså tidningen Lundagård, men upphovsmännen var alla överens om att ett tidningsnamn som ”Odinslund” skulle kunna ses som ett försök till plagiat. Namnförslag som ”Fyris” och ”Olympen” fördes fram. I ett försök att summera den fruktlösa diskussionen ska Nils Svanberg ha sagt: ”Alltså… Ergo…”. Ja, resten är som vi vet…

I det första numret går det att läsa i en krönika, signerad redaktionen:

”När vi i dag kasta tärningen, sker det alltså icke för att ”fylla ett länge känt behov”. Vi vilja skapa ett. Det går inte med ett nummer– men vi har flera för oss (…) genom att öppna våra spalter för diskussion i aktuella spörsmål vilja vi bereda Uppsala studenter en större valplats för det fria ordet (…)”

Tidningens första år präglas av vetenskapliga diskussioner mellan manliga skribenter. De kvinnliga bidragen är lätträknade. Men bland dem är det särskilt en person som sticker ut – Karin Boye, då 24 år, som redan i det första numret 1924 bidrar med texten ”Sköldmön” från diktsamlingen ”Gömda land”.

I nummer 5 är hon med igen med ”Källvattnet”. Stort, tycker vi på Ergoredaktionen, och en alldeles förträfflig text att starta vår nya serie med.

"Ett källvatten är rättvisan,
Färglös och klar
En svårmärklig och egen 
Fin smak den har.
Men slik dryck är så fattig,
När vin finns att få.

Bara vatten är källan.
Jag längtar dit ändå.
Bara vatten är rättvisan,
Just inget att nå –
Alltför nära, svår att älska,
Kärv dryck att få.
Herre, ge mig rättvisa,
Ge min själ dess art!
Herre, ge mig vatten, 
Färglöst och klart."

 

Källor: Ergo #1/1924, Ergo #2/1999