Vill minska pressen

Anton Waldau, juriststudent inne på sin sjätte termin, understryker att han inte vill spä på någon nidbild eller spela martyr...
– ...men många är väldigt tävlingsinriktade på juristprogrammet och det kan leda till att man sätter väldigt hög press på sig själv. Det är en tuff utbildning som man ska ta sig igenom sida vid sida med några av de duktigaste och mest drivna studenterna vid universitetet.
Själv var han nära att hoppa av programmet efter några misslyckade tentaresultat, men fann den uppmuntran han behövde för att fortsätta hos sina föräldrar – en ynnest som kanske inte är alla förunnad, menar han.
– Jag saknade en förebild när jag kom som ny student. Någon som kunde säga till en att det är okej att misslyckas ibland. Jag har verkligen slagit i botten och skrapats längsmed den – gjort omtentor på omtentor – men nu har det äntligen börjat klarna och då vill jag hjälpa till och föra de erfarenheterna vidare till andra juriststudenter som kanske tampas med tankar om otillräcklighet.
För åtta månader sedan föddes idén till JPEK, ”Juristprogrammet, en kommentar”, ett utbildningsprojekt som syftar till att vägleda, ge stöd åt och inspirera (i huvudsak) nyblivna juriststudenter.
– Namnet kommer av att mycket av kurslitteraturen på juristprogrammet har just ”en kommentar” i titeln. Exempelvis ”Regeringsformen – en kommentar”. Det är litteratur som på ett lättillgängligt sätt förklarar en viss lag eller liknande och på samma sätt vill jag med mitt projekt på ett överskådligt sätt förklara hur man kan tänka och lägga upp sina studier som juriststudent, säger han.
Projektet består främst av en föreläsning som Anton Waldau kommer att hålla första gången 22 mars på Ekonomikum. Han kommer bland annat att gå igenom FAQs som han hört under recceveckorna.
– Jag har varit med på fem insparksomgångar och då märker man ganska snabbt att många frågor som reccarna har är återkommande termin efter termin. Exempelvis ”hur skriver man ett PM?”, ”hur viktigt är det att ha senaste utgåvan av kurslitteraturen?”, ”kommer jag att behöva läsa all kurslitteratur från pärm till pärm?”, och så vidare. När jag pratade med Juridiska föreningen var de väldigt positivt inställda till min projektidé, så föreläsningen kommer hållas i samarbete med dem.

Bland de frågor som Anton Waldau tycker är viktigast, och som han kommer att ta upp under föreläsningen, är att man inte måste gå ut med toppbetyg för att få ett jobb man är nöjd med. Han säger att privata och prestigefyllda advokatbyråer, som har mer pengar och större möjlighet att marknadsföra sig som potentiella arbetsgivare till studenterna, till viss del har bidragit till att trissa upp stämningen bland juriststudenterna.
– När jag började fanns det en viss jargong om att det skulle vara sämre att jobba på myndighet eller kommun än att jobba på byrå. Nu har den försvunnit till stor del, men det kan vara skönt att höra när man börjar att det inte endast är byråerna som är det enda riktiga alternativet, utan att det snarare finns en rad olika arbetsplatser som passar olika människor. Och att man inte måste gå ut med toppbetyg för att bli anställd. Många glorifierar livet som advokat på större byråer och tänker att det ligger någon slags prestige i att ta en taxi hem klockan sju på morgonen efter att ha jobbat över 20 timmar snarare än att gå hem klockan fem. Så får man så klart tycka om man vill, men det är viktigt att man vet att det finns alternativ.
Själv har Anton Waldau inte bestämt vad han vill göra efter examen. Han menar att han inte är en av de toppresterande studenterna i sin klass och att han inte har några problem med att prata om sina betyg och eventuella kuggade tentor.
– Man måste kunna prata om det och avdramatisera frågan. Det är klart att man kan bli arg och ledsen av att misslyckas, men då gäller det att ta reda på vad man kan göra bättre till nästa gång och våga be om hjälp och stöd om det behövs. Och man ska komma ihåg att man inte är sina betyg.