Året då studenterna bankade på dörren

Protester mot utbildningsfabriken och krav på universitetsdemokrati fyllde Ergos sidor för 40 år sedan. Uppnådde studentrevoltörerna mer än de själva insåg?

"Måndagen den 28 oktober 1968 är en historisk dag i Uppsalastudenternas historia. För första gången i konsistoriets månghundraåriga historia fick studenterna närvara vid ett möte.
Den pampiga ingressen i Ergo beskriver hur en grupp studenter ur den så kallade 10-oktoberkommittén till sin egen förvåning vann gehör för sitt krav på tillträde till universitetets högsta beslutande organ. En av dem var statsvetarstudenten Christer Asplund.
- Det var en väldigt fin symbolhandling som banade väg för demokratiseringen av universitetet. Vi ville helt enkelt ha lite mer att säga till om och det visade sig att man tog oss på allvar, minns han idag.
Men den 2 december var det slut på besöken i konsistorierummet. Det hjälpte inte att studenterna bankade allt vad de orkade på dörren; först hösten därpå blev de representerade i universitetsstyrelsen på riktigt.
Vad var då studentrevolten 1968? Sven Nygren, författare till flera böcker om studentrörelsen och själv Uppsalastudent i spåren av 1968, skisserar bilden av en spretig företeelse:
- Jag kände en kille vars farsa höll på med en nyöversättning av Kapitalet av Karl Marx. Det gav honom en viss lyskraft. Men en ännu större grej var musiken - han var en musikalisk stilbildare på studenthemmet. Att hans kompis krängde skivspelare till ett billigt pris gjorde inte saken sämre. Andra var internationalister - det var Vietnamkriget som var grejen. Sen fanns vänstergrupperingarna av alla sorter, och så nationsfolket. Det var väldigt sammansatt.

Vill man ändå peka ut en gemensam nämnare bakom den svenska studentrevolten stavas den UKAS. Antalet högskolestuderande i Sverige ökade explosionsartat under 1960-talet. För att komma tillrätta med de skenande kostnaderna för den högre utbildningen ville regeringen öka genomströmningstakten vid landets lärosäten. 1966 tillsattes därför Universitetskanslerämbetets arbetsgrupp för fasta studiegångar, UKAS, med direktivet att göra utbildningen mer kostnadseffektiv. Treåriga utbildningslinjer med mycket begränsad frihet av ämnesval på de filosofiska fakulteterna och avstängning av studenter som inte tog 40 poäng på två terminer var två viktiga punkter i arbetsgruppens betänkande, som offentliggjordes i april 1968. Men vid det laget hade kritiken redan vuxit sig så stark att reformen fick skjutas fram ett år.
Uppsala studentkår och SFS välkomnade visserligen en utbildningsreform men ville ha successiva tillval inom utbildningslinjerna och mindre stränga regler för utspärrning av studenter som inte klarade studietakten. I radikala studentkretsar menade man att UKAS skulle göra universiteten till utbildningsfabriker i storföretagens tjänst. Utbildningsreformerna har till uppgift att förse kapitalismen med ett överskott av utbildad arbetskraft för att därmed pressa lönerna, löd en kommentar i Ergo under våren.
I maj, samtidigt som förslaget remissbehandlades, utbröt oroligheter ute i Europa. I Frankrike spred sig studenternas revolt till stora strejker bland löntagarna och läget blev så allvarligt att president de Gaulle tvingades upplösa generalförsamlingen. Under intryck av de internationella strömningarna fick de svenska studenternas protester nya uttrycksformer. Den mest dramatiska och massmedialt uppmärksammade aktionen mot UKAS blev kårhusockupationen i Stockholm 24-27 maj, även om de gatukravaller som många förutspådde uteblev.

En bredbent och beväpnad fransk kravallpolis prydde följande Ergonummers framsida. Bilden är hämtad från Frankrike, skrev redaktör Ros-Mari Edström på ledarplats, men företeelsen är inte okänd i vårt land. Demonstrationerna mot USA:s aggressionskrig i Vietnam, Båstadsaktionen, kårhusrevolten - allt är tecken på en djup och allvarlig misstro mot de etablerade organen i vårt samhälle. Sedan ställde hon in siktet på sin verkliga måltavla - UKAS - som hon menade var symtomatisk för den nonchalans och det ointresse som beslutsfattarna tycks känna inför de individer som berörs av deras beslut.
- UKAS kom ju verkligen uppifrån. Vi upplevde nog att makthavarna ville styra och ställa och snäva in universitetsutbildningen, minns hon 40 år senare.
Men Stockholm var trots allt inte Paris. Medan de franska myndigheterna satte in vattenkanoner och batonger mot demonstranterna under majrevolten kom den svenske utbildningsministern Olof Palme själv till kårhuset i Stockholm för att tala med ockupanterna. Och i det uppmjukade reformförslaget PUKAS som Palme presenterade för Uppsalastudenterna i oktober fanns bland annat kårernas krav på stegvisa ämnesval inskrivet. De mer radikala studentgrupperna var dock inte imponerade och utfärdade en varning i Ergo: Parollen ’stoppa UKAS’ är fortfarande aktuell. PUKAS är nämligen bara samma gamla UKAS om än i ny förpackning.
Debatten rasade vidare några månader till. Men när förslaget antogs av riksdagen den 19 mars 1969 sågs det av många som ett stort nederlag och luften gick delvis ur proteströrelsen. Sven Nygren menar att framför allt de radikala grupperna hade svårt att se de effekter som studentrevolten faktiskt fick för turerna kring utbildningsreformen.
- Mycket av eftergifterna sågs som ett spel för galleriet, att regeringen förde studenterna bakom ljuset. Man uppfattade att man förlorade kampen om UKAS. Det var först flera år senare som studentrörelsen insåg att man hade åstadkommit något.
Ros-Mari Edström är inne på samma linje.
- Jag har läst en del fristående kurser på universitetet senare i livet. Vore det inte för motståndet mot UKAS hade det kanske inte varit möjligt, säger hon.

En annan följd av vårens studentrevolt var att regeringen öppnade för ett ökat studentinflytande vid universiteten. Vill vi fördjupa demokratin måste människor ges tillfälle att reellt påverka sin livssituation och sin egen omedelbara miljö, sade Palme i universitetsaulan i Uppsala. Frågan om universitetsdemokrati debatterades livligt ute på institutionerna under hösten. Men mest spektakulära var alltså den nämnda 10-oktoberkommitténs krav på tillträde till universitetets styrande organ.
Den 10 oktober arrangerade studentföreningarna Laboremus, Verdandi och Filmstudion en filmkväll i universitetshuset om den franska majrevolten. Med anledning av filmvisningen sattes ett antal affischer upp i trapphallen. Under introduktionen till filmerna märkte studenterna att rektor Torgny Segerstedt var i färd med att riva sönder affischerna, som inte hängde på den plats han själv hade anvisat.
Studenterna avbröt mötet och ett hetsigt meningsutbyte med rektor följde. En sarkastisk tolkning av rektor Segerstedts hållning under samtalet, nedskriven av en okänd student, finns bevarad för eftervärlden: Jag som har varit så snäll och låtit er vara här, och så bryter ni löftet! Det är jag som bestämmer på universitetet. Ja ni barn, gå hem och lägg er i stället. (Jag är mycket liberal).
När rektor gått hem fick en grupp studenter i uppdrag att bjuda in honom till en diskussion om demokratin vid universitetet under parollen Rektor Segerstedt river affischer på vårt universitet. 10-oktoberkommittén var född.
En skrivelse skickades till konsistoriet med begäran att studenter skulle få delta i det styrande organets sammanträden. En vecka senare, under möte i Café Alma, fick kommittén veta att konsistoriet faktiskt sammanträdde samma eftermiddag. Studenterna gick upp i trapphallen och uppmanade rektor Segerstedt att släppa in dem. Rektor gav till sist med sig och lät de två studenterna Christer Asplund och Thomas Ericsson träda in i det heliga rum som konsistorierummet utgör, som Ergos skribent uttryckte saken. Efter tjugo minuter öppnades dörren och till sin stora förvåning släpptes också de övriga elva studenterna från 10-oktoberkommittén in.
Efter några studiebesök stängdes alltså dörren för studenterna åter den 2 december. Men samtidigt hade det börjat röra på sig i de mer traditionella politiska kanalerna. I januari 1969 vände sig Uppsala studentkår till Universitetskanslerämbetet med en önskan om studentrepresentation i universitetsstyrelsen och kort därefter anslöt sig också konsistoriet till kårens linje. Beslut fattades under sommaren och den 15 september sammanträdde konsistoriet för första gången med studenter som fullvärdiga representanter.

För Christer Asplund blev aktionerna för studentinflytande också en något oväntad karriärväg. Han rekryterades som forskaramanuens för att utvärdera Universitetskanslerämbetets Försöksverksamhet med nya samarbetsformer mellan studerande, lärare och övrig personal på institutionsnivå, FNYS.
- Jag blev anställd på kuppen. Det var kanske en poäng, säger han.
1968 var rektor Torgny Segerstedt skeptisk mot studentrepresentation i konsistoriet. Men på den punkten fick han tänka om: Agerandet från studenthåll har varit sakligt och man har tillfört konsistoriet något, sade han till Ergo tio år senare.
Inflytandet vid universitetet var en av studentrevoltens viktigaste bestående effekter, säger Sven Nygren. Men en minst lika viktig konsekvens är förnyelsen av de politiska uttryckssätten och skapandet av ett mindre auktoritärt samhällsklimat i Sverige, menar han.
- Då pratade många om gatans parlament och ouppfostrade ungdomar. Idag är det fullständigt självklart även för näringslivets organisationer att ordna demonstrationer och visa att man är många bakom orden. Mycket av kulturen - frimodigheten och ungdomsrevolten - är ju också kvar.
- Det fanns en revolutionsromantik som var väldigt långt borta från verkligheten. Idag är det svårt att förstå uppfattningen att Kinas väg var ett föredöme. Samtidigt funkade faktiskt paroller som det är rätt att göra uppror på ett plan. Man gjorde ju uppror i de små sakerna också.

DET HÄNDE I UPPSALA OCH VÄRLDEN 1968

Februari En plan för de nya studentbostäderna i Flogsta offentliggörs. I Ergo debatteras risken att de nya studentområdena förvandlas till getton.

Mars Den radikale tyske studentledaren Rudi Dutschke besöker Brantingskolans aula. Några veckor senare blir Dutschke skjuten med tre skott i huvudet av en högerextremist. Han överlever mordförsöket men blir aldrig återställd.

19-20 mars Kårvalet innebär en vänstervridning av fullmäktige. Uppsala universitets studenter, UUS, är visserligen fortfarande största parti men om man räknar radikala grupperingar mot konservativa har de radikala absolut majoritet. Till kårordförande väljs Bo Legelius, UUS, medan Uppsala radikala demokrater, URD, får övriga styrelseposter. Valdeltagandet är 23 procent.

4 april UKAS-förslaget offentliggörs. Många studenter ser UKAS som ett försök från statsmakterna att toppstyra universiteten.

3 maj Under parollen Stoppa matchen hålls demonstrationer mot Davis Cup-matchen i tennis mellan Sverige och det rasistiska Rhodesia. Kravaller utbryter och matchen ställs in. Bland demonstranterna finns företrädare för den radikala Stockholms nation i Uppsala. Deras buss blir sönderslagen och de får poliseskort till järnvägsstationen för att kunna ta sig hem.

24 maj Den maoistiskt influerade sekten Rebellrörelsen håller möte i Slottsbacken. Rebellrörelsen, som bildats genom en utbrytning ur Clarté och KFML, hävdar att arbetarklassen är mutad av det imperialistiska samhället och därför ointresserad av att göra uppror. Den enda vägen till det kommunistiska samhället sägs vara att bilda underjordiska celler och vänta på att kapitalismen kollapsar av sig själv.

24-27 maj Stockholms kårhus ockuperas av studenter som vill stoppa UKAS.

20 augusti Tjeckoslovakien ockuperas av Sovjetunionen, DDR, Polen, Ungern och Bulgarien. Det innebär slutet på den senaste tidens liberalisering i landet, populärt kallad Pragvåren. Uppsala studentkår sänder en protest till de angripande makterna. Kårordförande Bo Legelius reserverar sig mot beslutet.

9 september Uppsala studentkår beslutar att ge 5 000 kronor i stöd till den sydvietnamesiska FNL-gerillan och skänker lika mycket till bokinsamlingen Böcker till Hanoi. Fullmäktige antar vid det 15 timmar långa sammanträdet också ett uttalande till stöd för FNL och det sydvietnamesiska folkflertalet i deras kamp mot den folkrättsstridiga ockupation som påtvingats landet.

28 oktober Studenter vid Uppsala universitet får för första gången tillträde till ett konsistoriesammanträde.

11 november Ledamöterna i kårstyrelsen från URD avgår sedan deras förslag om ekonomiskt stöd till Portugals kolonier röstats ner.

19 november Under Vietnamdagen i Uppsala hörs slagord som Erkänn Hanoi men också Sovjet bort från tjeckisk mark.