Heltid ett luddigt begrepp

Det är fredag kväll och klockan närmar sig 22.30. Jag går genom en tom sjukhuskulvert mot omklädningsrummet. En vanlig dag på läkarprogrammet lider mot sitt slut. Det är inte alla studenter som har en arbetsdag från 8 till 17. För många är praktik och undervisning på kvällar och helger en realitet. Det är inte ovanligt att den delen av undervisningen som ligger på obekväma tider dessutom är obligatorisk.

Att utbildningen är upplagd på det sättet framgår inte alltid när man ansöker. Undervisning utanför kontorstid kan vara ett problem för studenter som har barn, eller som behöver jobba extra. Det kan göra att kurser med undervisning eller praktik på obekväma tider inte blir tillgängliga för alla studenter. Ibland finns kanske inget alternativ till en sådan schemaläggning, men i många fall skulle det gå att göra annorlunda.

I universitetets riktlinjer för studenternas arbetsvillkor slås det fast att obligatorisk undervisning och examination bör förläggas till vardagar mellan 8.00 och 17.00. Att det finns den här typen av ramar är viktigt. Det är något man kan ta stöd mot om man har problem med schemaläggningen på sin utbildning. Dock är det bara mål och inte regler, och de följs inte alltid. Det ger inte några konsekvenser för institutionerna om de inte följer riktlinjerna. Istället går det ut över studenterna, som kanske inte blir godkända om de inte kan delta i obligatorisk undervisning på kvällstid. Jag frågar Karin Apelgren, som är avdelningschef för studentavdelningen på Uppsala universitet:
Vad anser du om att det finns utbildningar som har undervisning utanför kontorstid?
– Det får inte bli allmänt förekommande, om det inte till exempel är annonserat som en kvällskurs. I de fall då det blir nödvändigt att schemalägga på obekväma tider är det viktigt att förklara varför för studenterna, säger Karin Apelgren.

Eftersom det inte kostar institutionerna något att inte följa dessa riktlinjer finns det förstås både de som är bättre och de som är sämre på att tillämpa dem. Caisa Lycken är ordförande för Uppsala studentkår. Hon anser att universitetet behöver se över hur man implementerar de här riktlinjerna.
– Framför allt gäller det institutioner där man bryter mot dem systematiskt, säger Caisa Lycken.

Med heltidsstudier menas 30 högskolepoäng per termin. Den schemalagda undervisningen inklusive självstudier, ska enligt riktlinjerna för studenternas arbetsvillkor motsvara normala 40-timmars arbetsveckor. Trots detta är det långt ifrån alla 30-poängskurser som håller en arbetstakt på 40 timmar per vecka. I verkligheten kan det variera från mycket mindre till mycket mer.

Jag pratar med Maria Nylander, som läser andra året på civilingenjörsprogrammet i miljö- och vattenteknik. På hennes utbildning har de mycket schemalagd undervisning. Kurser som kräver god förståelse innebär att studenterna behöver tid för egen läsning och reflektion. Det är ändå inte självklart att inläsningstid planeras in när schemat läggs. Den gångna höstterminen har varit tuffare än vanligt för Maria Nylander. De har haft lektioner 8 till 17 på vardagarna och utöver undervisningen har hon behövt göra uppgifter och skriva labbrapporter hemma på kvällarna. Totalt uppskattar hon att hon ägnat 50 timmar i veckan åt plugget. Hon har haft svårt att hinna med fritidsintressen och hon säger att hon inte skulle ha haft tid att jobba extra.
– Jag känner definitivt att det har varit för mycket. Det är många som mår dåligt för att de är stressade.

Maria Nylander berättar också att hennes lärare har uppmärksammat hur mycket de har att göra. Både studenter och lärare har tagit upp situationen med programrådet. Att just civilingenjörsprogrammet i miljö-och vattenteknik har de här problemen bekräftas också av Emma Lindbjer, ordförande för Uppsala teknolog- och naturvetarkår (UTN).

För andra studenter är situationen helt annorlunda. Främst inom humaniora har en stor del av kurserna få undervisningstimmar och därmed mer tid för egenstudier. Detta kan vara en flexibel lösning för vissa, men ställa stora krav på struktur och självdisciplin för andra. Hur stor del av kurslitteraturen man behöver läsa för att klara tentorna varierar också mycket.

Esma Muhic har läst kursen Media och kommunikation A under hösten. Det har varit lagom mycket att göra tycker hon, med totalt 4-5 timmar om dagen ägnade åt föreläsningar och självstudier.
– Det räcker absolut för att klara kursen, men inte alltid för att få ett VG, konstaterar hon.

Däremot vill Esma Muhic gärna ha mer lärarledd tid. Hon tycker det skulle underlätta att få mer förklarat av lärarna. I detta får hon medhåll av Olof Pettersson, som är språkvetare och tog sin kandidatexamen i våras. Han tycker också att det saknats lärarledda diskussioner på de kurser han har läst.

Olof Pettersson berättar att han oftast inte behövde mer än 20-30 timmar i veckan för lektioner och egenstudier under sin kandidat. Däremot tog saker runt om kring mycket tid för honom.
– Jag har alltid känt att det varit en heltidsyssla. Dels eftersom man måste planera sina studier själv och dels för att man behöver kombinera sin utbildning så att man får en examen som är relevant på arbetsmarknaden, säger han.

Olof Pettersson tror också att en viktig del av förberedelserna för yrkeslivet är att nätverka. För studenter med en bredare examen som hans egen, och med en tuff arbetsmarknad, är det något som kan ta en del tid i anspråk.

Maria Nylander, Esma Muhic och Olof Pettersson läser alla på heltid. Ändå är det stor skillnad i hur mycket undervisning de får och hur mycket tid de behöver lägga på studierna. Heltid verkar vara ett mycket mer diffust begrepp för studenter än inom arbetslivet. Caisa Lycken på Uppsala studentkår tycker det är konstigt att man inte tänker mer i termer av tid när man lägger upp en utbildning. Samtidigt påpekar hon att det kan vara svårt att mäta vad som är heltid när man har en heterogen studentpopulation. Vem ska man utgå från?

Vad kan man då göra som student när det inte fungerar? När obligatoriska moment schemaläggs på kvällstid, när man får för mycket att göra, eller när undervisningstiden inte räcker till för att förklara det som behöver förklaras? Det gäller att våga ifrågasätta och berätta hur man upplever situationen. Hjälp finns att få både från studentkårerna och från studieråd eller liknande. Det tips som både Karin Apelgren och Caisa Lycken ger, är att gå ihop med sina studiekamrater och tillsammans påtala det man vill förändra.
Vad kan kåren göra?
– Då vi blir uppmärksammade på strukturella problem, till exempel om vi får in många fall om samma sak, blir det lättare för oss att bedriva påverkansarbete gentemot universitetet, säger Caisa Lycken.

Det kommer nog fortsätta att finnas tuffare och lättare kurser. Det är inte alltid möjligt eller meningsfullt att jämföra mellan olika ämnesområden och studienivåer. Men det finns riktlinjer för arbetstider och målet är att de ska följas. Detta för att ge studenterna möjlighet att tillgodogöra sig kunskap på bästa sätt, för att göra studier tillgängligt för fler, men också för att alla studenter ska få må bra under sin studietid.