Foto: Viktor Sandström"Kul tillställning som hänger på att publiken bidrar till stämningen", skriver Ergos recensent om V-Dalas storspex.

Hänger på publiken

"En kul tillställning som hänger på att publiken bidrar till stämningen", skriver Ergos recensent om V-Dalas storspex – Grabben i skyttegraven bredvid.

STORSPEX

"Grabben i skyttegraven bredvid" spelas på V-Dala nation fredag 19/4 och lördag 20/4.

För de flesta är antagligen det första världskriget mest känt för skyttegravsstriderna mellan de allierade och centralmakterna. Men få vet om att det fanns en tredje, utomstående aktör som fick ett lika stort inflytande över krigets utgång.

I Riddårarnas storspex på V-Dala nation är det nämligen inte bara fransmän och tyskar som påverkar händelsernas utformning – lika mycket makt ges till publiken som ivrigt ropar ut regianvisningar och kommandon till de improviserande skådespelarna. "Grabben i skyttegraven bredvid" bjuder på en humoristisk historia med tvära kast, där soldaterna på västfronten växlar sida nästan lika ofta som de växlar repliker med varandra.

Karaktärerna består av en
skruvat surrealistisk blandning av litterära hjältar, historiska personer och originalfigurer. De tre rimmande musketörerna får dela scen med en ung Adolf Hitler, som hans anakronistiska nazi-officerare envisas med att kalla "Dolfie", och husmodern Helga Strudel som helst lagar en kannibalsoppa när ingen kollar på.

Intrigen rymmer både action, spionhistorier och romantik över krigsgränserna. Dessutom får man bevittna hur musketörerna gräver sig ur skyttegravarna, men precis som i Den stora flykten är det inte alltid säkert att tunneln leder till rätt ställe. Det är underhållande, samtidigt som det stundtals blir lite rörigt. Handlingen hade behövt en extra översikt vad gäller tydligheten – ibland tappas den röda tråden bland alla lustigheter. Men kanske är det priset spexet får betala för att ha sin tyngdpunkt på publikinteraktion och improvisation.

För det är just när skådespelarna går från sitt manus som de högsta skrattkavalkaderna ljuder i salongen. När den annars så behärskade Major Richelieu råkar snubbla och tappa sin lösmustasch kan han inte hitta den igen. Då vänder skådespelaren sig kvicktänkt till publiken och beklagar sig över just detta. En åskådare är direkt med på noterna och ropar "ännu mer förtvivlan!" – och Major Richelieu följer regianvisningen till ljudet av åskådarnas skratt.

Många scener avslutas med att en eller flera rollfigurer brister ut i sång. Detta backas då upp av ett kompetent liveband som behärskar allt från elgitarrer och blåsinstrument till miniatyrcymbaler och en stor gong-gong. Därtill förtjänar dansarna en eloge för sina snygga och välsynkroniserade rörelser.

Sammantaget är det en kul tillställning som hänger på att publiken bidrar till stämningen. I det oväntade ligger ofta det roliga, och i sina starkaste stunder är improvisatoriska "Grabben i skyttegraven bredvid" ett lysande exempel på just detta.