Kärleksfull uppsättning på Stocken

I Pillestad råder inledningsvis ett förrädiskt lugn. Hit kommer självaste kärleksguden Amor med en agenda: att hitta sin ersättare, så att han för första gången kan ta en riktig semester. Det är dock lättare sagt än gjort – ingen verkar vilja lyssna på honom då invånarna är upptagna med att lösa sina egna problem. Kan företaget Non-Sense gå med vinst när de samexisterar med kräm- och elixirproduktionen från stadens hippiekollektiv? Ska nämnda kollektiv lyckas få tag i den sällsynta blomma från stadens pil de behöver för att brygga en tusenårig kärleksdryck? Och vad är stadens borgmästare villig att göra för att få en guldstaty av sig själv..? nbsp;

Alldeles i spexets början pågår flera handlingar parallellt; inledningsvis är det svårt att lägga pusslet av karaktärer och konflikter i Pillestad. När dessa börjar klarna bjuds besökarna på en proffsigt berättad historia, där kärleken, eller avsaknaden av den, står i centrum. Karaktärsgalleriet är välfyllt med färgstarka personligheter, som alla lockar till skratt på sina egna vis – vare sig det är sävligheten, dialekten eller den fysiska komiken som får publiken att dra på smilbanden. Skådespelarinsatserna är genomgående goda, och Marsspexet är överlag ovanligt välproducerad; allt från scenkläder till musiknummer och rekvisita verkar vara skapade med stor omsorg. Skådespelarna kompletteras av kör, band och dansare som alla genomför sina uppdrag med den äran. nbsp; nbsp;

Första akten känns dock något lång – kanske hade ett par göteborgsflörtande ordvitsar eller en titt in på borgmästarens kontor kunnat skippas till förmån för ett högre tempo och en rappare dialog – men det är en synd man är villig att snabbt förlåta tack vare de medverkandes innerliga prestationer. Skådespelarna växer i sina roller och plockar snabbt upp tempot i den andra akten där intriger och skickligt genomförda sångnummer avlöser varandra. Skådespelarna visar här att de är mer än just aktörer; flera stora sångtalanger står på Stockens scen.

Kärlek i Pillestad är en föreställning som är väl synad i sömmarna och resultatet är en föreställning som glöder av scenglädje och begåvning. En glöd som i föreställningens sista del brister ut i flammor och avslutas med ett musikaliskt crescendo som får besökaren att le hela vägen hem, övertygad om att Amor Vincit Omnia.